Insolvens/konkurs

1 Mot vem kan insolvensförfaranden inledas?

Luxemburg har flera olika insolvensförfaranden.

Två gäller näringsidkare (fysiska och juridiska personer):

1. Konkursförfarandet, som regleras i handelslagen (Code de Commerce). Det används för att likvidera en näringsidkares tillgångar när denne har blivit insolvent och förlorat sin kreditvärdighet.
2. Rättsliga rekonstruktionsförfaranden, som är en mekanism som gör det möjligt för företag i ekonomiska svårigheter att rekonstruera sig för att undvika konkurs. Dessa förfaranden har som mål att under domstols tillsyn bevara kontinuiteten i hela eller delar av företagets tillgångar eller verksamhet.

Syftet med att inleda ett rättsligt rekonstruktionsförfarande kan vara att

• få en anståndsperiod för att möjliggöra en uppgörelse i godo,
• inhämta borgenärernas godkännande av rekonstruktionsplanen,
• tillåta överföring av alla eller delar av tillgångarna eller verksamheterna till en eller flera tredje parter genom domstolsbeslut.

Rättsliga rekonstruktionsförfaranden kan tillämpas på

• juridiska personer med vinstsyfte,
• icke-affärsdrivande bolag,
• fysiska personer som bedriver kommersiell verksamhet, 
• hantverkare.

Slutligen finns även särskilda insolvensförfaranden för notarier, kreditinstitut, försäkringsbolag och företag för kollektiva investeringar (eftersom dessa avser en specifik yrkeskategori eller näringsgren beskrivs de inte i detta faktablad).

2 Under vilka förutsättningar kan man inleda ett insolvensförfarande?

1. Konkurs

Ett konkursförfarande inleds genom att gäldenären ansöker om konkurs, en eller flera borgenärer ansöker om gäldenärens konkurs eller av en domstol.

Näringsidkare måste ansöka om konkurs hos kansliet vid distriktsdomstolen (tribunal d’arrondissement) med ansvar för handelsmål på den ort där näringsidkaren har sin hemvist eller sitt säte. Ansökan ska göras inom en månad från den dag konkursvillkoren uppfylldes.

Om en eller flera av gäldenärens borgenärer ansöker om att näringsidkaren ska försättas i konkurs måste de använda sig av ett exekutionsbiträde (huissier de justice) som, genom stämning, kallar näringsidkaren att inställa sig inför distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål inom åtta dagar (stämning med fast dag) så att ett beslut i sak kan fattas om konkursansökan.

Ett konkursförfarande kan även inledas av en domstol på grundval av den information som denna förfogar över. I så fall måste domstolen med hjälp av sitt kansli kalla konkursgäldenären att förklara sin situation inför domstolen.

Innan en näringsidkare försätts i konkurs måste distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål kontrollera om personen eller företaget i fråga uppfyller följande tre villkor:

• Ställning som näringsidkare: Med detta menas en fysisk person som i sin yrkesutövning (som huvud- eller sidoverksamhet) bedriver sådan verksamhet som beskrivs i handelslagen (t.ex. sådana handlingar som förtecknas i artikel 2 i handelslagen), eller en juridisk person som bildats som någon av de bolagsformer som anges i den ändrade lagen av den 10 augusti 1915 om kommersiella bolag (loi modifiée du 10 août 1915 concernant les sociétés commerciales) (t.ex. aktiebolag [société anonyme], bolag med begränsat ansvar [société à responsabilité limitée], kooperativ [société coopérative] osv.).  
• Inställda betalningar: Detta innebär att obestridda skulder som förfallit (t.ex. löner, sociala avgifter osv.) är obetalda, och att fordringar med löptid, villkorade fordringar samt naturliga förpliktelser är otillräckliga. 
• Förlorad kreditvärdighet: Näringsidkaren kan inte längre få kredit från banker, leverantörer eller borgenärer.

Om ett bolag vägrar eller inte kan betala en obestridd skuld (oavsett belopp) som förfallit räcker detta i princip för att anse att betalningarna har ställts in. Ett rent likviditetsproblem innebär dock inte att bolaget är konkursmässigt, förutsatt att näringsidkaren kan få den kredit som behövs för att fortsätta sin verksamhet och fullgöra sina åtaganden.

2. Rättslig rekonstruktion

Rättsliga rekonstruktionsförfaranden inleds när gäldenären lämnar in en ansökan till distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål. Sådana förfaranden är därmed frivilliga. Domstolen kan dock besluta att gäldenären ska genomgå en rättslig konstruktion genom överlåtelse på begäran av en allmän åklagare (procureur de l’État), en borgenär eller en person som är intresserad av att förvärva hela eller delar av företaget.

Villkoren för att inleda ett rättsligt rekonstruktionsförfarande är följande:

• Status som näringsidkare eller hantverkare: Rättsliga rekonstruktionsförfaranden kan tillämpas på näringsidkare, hantverkare och företag med vinstsyfte.
• Hot mot företagets förmåga att fortsätta sin kontinuerliga verksamhet, eller ekonomiska svårigheter: Företaget måste befinna sig i ekonomiska svårigheter som kan leda till inställda betalningar. De ekonomiska svårigheterna måste vara tillräckligt allvarliga för att motivera ett rättsligt ingripande, men det måste fortfarande finnas en möjlighet för företaget att återhämta sig.
• Konkurs: Förekomsten av ett konkurstillstånd utgör inte hinder för att inleda eller fortsätta en rättslig rekonstruktion. Ett företag i konkurs kan överväga omstrukturering för att på så sätt undvika fullständig likvidation.
• Tidigare rekonstruktionsförfaranden: Om gäldenären redan har varit föremål för en rättslig rekonstruktion under de senaste tre åren är ett nytt förfarande endast möjligt om dess syfte är att överföra hela eller delar av företagets tillgångar eller verksamhet genom ett domstolsbeslut.

3. Skuldsanering

Fysiska personers överskuldsättning innebär att en gäldenär med hemvist i Luxemburg uppenbart inte kan betala alla sina privata skulder som har förfallit och kommer att förfalla och inte kan fullgöra det åtagande som han eller hon har gjort att solidariskt garantera eller betala en enskild näringsidkares eller ett företags skuld, förutsatt att han eller hon inte, varken i praktiken eller genom lag, har varit chef för det företaget.

Skuldsaneringsförfarandet omfattar tre steg:

• Överenskommelse om en uppgörelse, som sker inför medlingskommissionen för överskuldsättning (Commission de médiation en matière de surendettement).
• Domstolsövervakad rekonstruktion, som sker inför fredsdomaren (juge de paix) på den ort där den överskuldsatte gäldenären har sin hemvist.
• Personlig konkurs (faillite civile), som sker inför fredsdomaren på den ort där den överskuldsatte gäldenären har sin hemvist.

Det bör noteras att det steg som innebär personlig konkurs, som följer på de två andra stegen i skuldsaneringsförfarandet, endast kan utlösas om den överskuldsatte gäldenären befinner sig i en ohjälplig situation, som beskrivs som en situation där gäldenären inte kan vidta

• åtgärderna i den överenskomna skuldsaneringsplanen, eller
• de åtgärder som föreslogs av medlingskommissionen som ett led i den överenskomna skuldsaneringen, och
• de åtgärder som fastställdes i det domstolsbevakade rekonstruktionsförfarandet.

Det bör även noteras att ansökan om överenskommelse om en uppgörelse måste översändas till medlingskommissionens ordförande.

Ett ansökningsformulär för överenskommelse om en uppgörelse kan laddas ned från webbplatsen https://justice.public.lu/fr.html på följande adress:

https://justice.public.lu/fr/creances/surendettement.html.

Borgenärer som har fordringar på den överskuldsatte gäldenären måste dessutom anmäla sina fordringar till tjänsten för information och råd om överskuldsättning (Service d’information et de conseil en matière de surendettement). Ett formulär för att anmäla fordringar kan laddas ned från webbplatsen www.justice.public.lu på följande adress:

https://justice.public.lu/fr/creances/surendettement.html.

3 Vilka tillgångar ingår i konkursboet? Hur behandlas de tillgångar som förvärvas av gäldenären efter att insolvensförfarandet har inletts?

1. Konkurs

Så snart konkursbeslutet har meddelats fråntas konkursgäldenärer automatiskt sin rätt att förfoga över sina tillgångar, även sådana som konkursgäldenären får efter konkursbeslutet.

Alla konkursgäldenärens lösa och fasta tillgångar ska avyttras. Syftet med detta är att skydda samtliga borgenärer.

I regel beger sig förvaltaren till konkursgäldenärens lokaler för att upprätta en inventarieförteckning över vilka tillgångar som finns där. Förvaltaren måste skilja mellan de tillgångar som helt och hållet tillhör konkursgäldenären och de tillgångar som tredje man kan hävda äganderätt till.

Vid försäljningen av de lösa och fasta tillgångarna ser förvaltaren till att konkursgäldenärens tillgångar säljs på ett sätt som ligger i samtliga borgenärers intresse. För att kunna sälja tillgångarna behöver förvaltaren ett tillstånd från domstolen. De lösa och fasta tillgångarna ska säljas på det sätt som anges i handelslagen. Intäkterna ska sättas in på det bankkonto som öppnats i konkursboets namn.

2. Skuldsanering

Domstolen gör en bedömning av gäldenärens ekonomiska och sociala situation för att kontrollera fordringarna och värdera tillgångarna och skulderna.

Efter att ha inlett förfarandet för personlig konkurs och konstaterat att det finns tillgångar som kan likvideras, likviderar domstolen gäldenärens tillgångar.

Fredsdomstolen fattar beslut om bestridda fordringar och förordnar om likvidering av gäldenärens personliga tillgångar. Endast möbler som behövs för det dagliga livet och privata tillgångar som behövs för att utöva yrkesverksamhet undantas. Vid en personlig konkurs likvideras den överskuldsatte gäldenärens tillgångar i enlighet med syftet med lagstiftningen, nämligen att förbättra gäldenärens ekonomiska situation genom att göra det möjligt för honom eller henne och personerna i gäldenärens hushåll att leva ett värdigt liv.

Under likvideringen utövas gäldenärens rättigheter och vidtas åtgärder i förhållande till gäldenärens tillgångar av en likvidator som domstolen utser.

Likvidatorn har sex månader på sig att sälja gäldenärens tillgångar med dennes samtycke eller att organisera en tvångsförsäljning.

Effekter av förfarandet för personlig konkurs:

• Om intäkterna från likvideringen av tillgångar räcker för att betala fordringsägarna avslutar domstolen förfarandet.
• Om intäkterna från likvideringen av tillgångar inte räcker för att betala fordringsägarna avslutar domstolen förfarandet på grund av otillräckliga tillgångar.
• Om gäldenären endast har kvar de möbler som behövs för det dagliga livet och privata tillgångar som behöv för att utöva yrkesverksamhet avslutar domstolen förfarandet på grund av otillräckliga tillgångar.
• Om tillgångarna saknar marknadsvärde eller kostar oproportionellt mycket att sälja i förhållande till sitt marknadsvärde avslutar domstolen förfarandet på grund av otillräckliga tillgångar.

Om domstolen avslutar förfarandet på grund av otillräckliga tillgångar avskrivs gäldenärens samtliga privata skulder.

Följande undantas dock från avskrivningen av gäldenärens privata skulder.

• Skulder som en borgensman eller medgäldenär har betalat i stället för gäldenären.
• Skulder som avses i artikel 46 i lagen, dvs. pågående underhållsbetalningar och skadestånd som beviljats offer för uppsåtliga våldshandlingar för de skador som dessa har lidit.

De skulder som avses i artikel 46 i lagen kan emellertid inte avskrivas om den berörda borgenären har gått med på att sätta ned, bevilja uppskov med eller avskriva skulderna i fråga.

4 Vilka befogenheter har gäldenären respektive konkursförvaltaren?

1. Konkurs

Så snart konkursbeslutet har meddelats fråntas konkursgäldenärer automatiskt sin rätt att förfoga över sina tillgångar, även sådana som konkursgäldenären senare erhåller.

Efter beslutet överlåts förvaltningen av gäldenärens tillgångar till en konkursförvaltare.

Om konkursgäldenären är en juridisk person består konkursboet av företagets samlade tillgångar och skulder, med undantag av de rättigheter som partner kan ha.

Konkursförvaltarna väljs bland de personer som kan erbjuda bäst garantier i fråga om förstånd och skicklighet.

I praktiken utser distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål förvaltare från en förteckning över advokater. Vid behov, och om det ligger i konkursgäldenärens intresse, kan domstolen även utse notarier eller revisorer.

Precis som i alla andra förfaranden som rör näringsidkare har distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål behörighet i konkursärenden.

Därför är det distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål som fattar konkursbeslutet, fastställer vilken dag betalningarna ska anses ha ställts in, utser de olika deltagarna i förfarandet (konkursdomare, konkursförvaltare) fastställer vilken dag fordringar ska ha framställts och vilken dag rapporten om styrkta fordringar ska vara färdig, samt fattar beslut om att avsluta konkursförfarandet.

Förvaltningen av tillgångarna anförtros en konkursförvaltare som utses av domstolen. Förvaltaren ansvarar för att sälja gäldenärens tillgångar och fördela intäkterna mellan de olika borgenärerna, i enlighet med reglerna om fordringar med särskild förmånsrätt och avgifter på egendom.

Konkursförvaltaren ansvarar för tillsynen över konkursåtgärderna, förvaltningen och likvideringen. Under en förhandling rapporterar han eller hon om eventuella tvister som har uppkommit och vidtar de brådskande åtgärder som krävs för att säkra och bevara konkursboet. Han eller hon leder även de sammanträden som konkursgäldenärens borgenärer håller.

Så snart konkursbeslutet har meddelats fråntas näringsidkare som försatts i konkurs sin rätt att förfoga över sina tillgångar, och kan inte längre genomföra betalningar eller utföra några transaktioner eller andra åtgärder som rör dessa tillgångar.

2. Rättslig rekonstruktion

Inom ramen för en rättslig rekonstruktion utses ett domstolsombud (mandataire de justice) på gäldenärens begäran, om ett sådant ombud är nödvändigt för att uppnå rekonstruktionens mål. När ett sådant har utsetts varierar dennes uppgifter beroende på gäldenärens särskilda behov och domstolens beslut. Rollen kan vara begränsad till enbart förvaltningsmässigt stöd, eller omfatta utarbetande och underlättande av en överenskommelse. Som en del av en rättslig rekonstruktion genom överlåtelse efter domstolsbeslut ansvarar domstolsombudet för att organisera och genomföra överlåtelsen i gäldenärens namn och för dennes räkning. Eftersom varje situation är unik är domstolsombudets ansvarsområden skräddarsydda efter gäldenärens omständigheter och behov.

En tillfällig förvaltare kan utses om gäldenären eller ett av gäldenärens organ har gjort sig skyldig till allvarlig och bevisad försummelse. Detta på begäran av berörd tredje part eller allmän åklagare. Den provisoriska förvaltarens roll är då att ersätta företagets ledning och förvalta det under hela anståndsperioden.

Gäldenären spelar en proaktiv roll när det gäller att inleda förfarandet samt utarbeta och genomföra rekonstruktionsplanen, samtidigt som denne samarbetar med borgenärer och rättsliga myndigheter för att återställa företagets finansiella sundhet.

3. Skuldsanering

När det gäller gäldenärens skyldigheter och skuldsaneringens effekter på gäldenärens tillgångar bör det noteras att gäldenären är skyldig att uppvisa ett gott beteende.

Under den period gäldenären måste uppvisa ett gott beteende måste denne

• samarbeta med myndigheterna och organ som deltar i förfarandet genom att gå med på att spontant tillhandahålla information om sina tillgångar, inkomster och skulder, och alla ändringar av sin situation,
• så långt det är möjligt utföra betald verksamhet i enlighet med sin förmåga,
• inte förvärra sin insolvens och sträva efter att minska sina skulder,
• inte gynna någon särskild borgenär, med undantag av underhållsborgenärer som för närvarande mottar underhållsbetalningar, hyresvärdar för löpande hyresbetalningar för ett boende som tillgodoser gäldenärens grundläggande behov, leverantörer av varor och tjänster som behövs för att leva ett värdigt liv, och borgenärer för löpande betalningar i samband med verkställighet av gäldenärens betalning av skadestånd som beviljats för kroppsskada som orsakats av uppsåtliga våldshandlingar,
• fullgöra de åtaganden som gjorts inom ramen för förfarandet.

Två typer av organ kan handlägga ärendet, beroende på om man befinner sig i förhandlingsfasen eller den rättsliga fasen.

Förhandlingsfasen äger rum inför medlingskommissionen. Medlingskommissionens medlemmar utses av ministern. Kommissionen har en ordförande och en sekreterare och sammanträder minst en gång i kvartalet. För att kunna utses till medlem av medlingskommissionen måste de sökande bland annat inge ett utdrag ur belastningsregistret. Så snart de utsetts till medlemmar har medlemmarna en lagstadgad skyldighet att informera ministern om eventuella straffrättsliga förfaranden som pågår mot dem så att de kan bytas ut. Medlingskommissionens medlemmar arvoderas med 10 euro per sammanträde och ordföranden med 20 euro per sammanträde.

Medlingskommissionen beslutar framför allt om ansökningar ska godtas och om anmälda fordringar kan prövas. Den godkänner eller ändrar också de förslag till skuldsaneringsplaner som inkommer till den efter att ha granskats av tjänsten för information och rådgivning om överskuldsättning (nedan kallat skuldsaneringskontoret).

Om den föreslagna planen inte har godtagits av de berörda parterna sex månader efter det att kommissionen har godkänt förfarandet upprättar kommissionen en rapport om att skuldsaneringsförfarandet har misslyckats. Inom två månader från offentliggörandet av denna rapport i registret kan gäldenären inleda ett domstolsbevakat rekonstruktionsförfarande inför fredsdomaren med behörighet på gäldenärens hemvistort. Om gäldenären inte inger en sådan ansökan inom den föreskrivna tidsfristen kan han eller hon inleda ett nytt skuldsaneringsförfarande först två år efter dagen för offentliggörandet av rapporten i registret.

Om det domstolsbevakade rekonstruktionsförfarandet inleds kallas parterna att inställa sig inför fredsdomaren. Fredsdomaren kan ålägga parterna att tillhandahålla alla handlingar eller uppgifter som behövs för att fastställa gäldenärens tillgångar och/eller skulder.

På grundval av de lämnade uppgifterna upprättar domstolen en rekonstruktionsplan. I planen ingår åtgärder för att göra det möjligt för gäldenären att fullgöra sina åtaganden.

Den rekonstruktionsplan som upprättats av domstolen gäller i högst sju år och kan i vissa fall upphöra att gälla (särskilt om gäldenären inte har fullgjort sina skyldigheter enligt rekonstruktionsplanen).

5 Vilka villkor gäller för kvittning?

1. Rättslig rekonstruktion

Det är möjligt att inom ramen för rekonstruktionen föreskriva att uppskjutna fordringar (créances sursitaires) inte får kvittas mot skulder som fordringsägaren kan ha gentemot företaget efter det att rekonstruktionsplanen har godkänts.

Det finns emellertid undantag till denna regel. Den är inte tillämplig på relaterade fordringar (fordringar som är kopplade till varandra, t.ex. enligt samma avtal eller transaktion), eller fordringar som redan kunde kvittas enligt en överenskommelse som ingåtts innan rekonstruktionsförfarandet inleddes.

2. Konkurs

Efter att ett konkursbeslut har meddelats är det enligt fast rättspraxis inte längre möjligt att göra en lagstadgad, av domstol förordnad eller avtalad kvittning, inte ens mellan redan existerande fordringar, om de fram till den tidpunkten saknade en av de tre kvaliteterna likviditet, betalningsbarhet och utbytbarhet. Även om ett konkursbeslut därmed kan förhindra en lagstadgad kvittning går det inte att dra slutsatsen att detta gäller retroaktivt. Konkursbeslutet påverkar inte lagstadgad kvittning om villkoren för detta var uppfyllda innan konkursförfarandet inleddes. Appellationsdomstolen (Cour d’appel) har slagit fast följande: ”Den kritiska perioden hindrar inte denna typ av kvittning. Lagstadgad kvittning är möjligt trots betalningsinställelse. Det är inte en handling som utförs av gäldenären eftersom kvittningen sker utan hans kännedom. En sådan situation omfattas inte av artikel 445 i handelslagen. ”

Vad gällerkvittning som förordnas av domstol kan en sådan inte komma i fråga efter det att skuldsaneringsförfarandet har inletts. Kvittningen kan emellertid genomföras under den kritiska perioden, förutsatt att det relevanta domstolsbeslutet vinner laga kraft (inte längre kan överklagas). I så fall kan kvittningen endast få effekt från dagen för beslutet.

En avtalad kvittning kan inte genomföras efter det att skuldsaneringsförfarandet har inletts. Kvittningen kan dessutom inte genomföras under den kritiska perioden, eftersom detta enligt artikel 445 i handelslagen betraktas som en onormal betalningsmetod som medför ogiltighet. [1]

Det bör dock noteras att det i lagen av den 5 augusti 2005 om finansiella garantier (loi du 5 août 2005 sur les garanties financières) föreskrivs särskilda undantag till ovannämnda regel för t.ex. kvittningsavtal som kan ingås mellan parter den dag insolvensförfarandet inleds (eller t.o.m. efter detta – se artikel 18 ff. i lagen av den 5 augusti 2005 om finansiella garantier).

[1] La compensation comme garantie d’une créance sur un débiteur en faillite, Pierre HURT, J.T., 2010, s. 30.

6 Hur påverkar insolvensförfarandet gäldenärens gällande avtal?

1. Konkurs

Ett av de största problemen för konkursförvaltare efter att ett konkursförfarande har inletts är löpande avtal som ingåtts innan konkursbeslutet. Med undantag av anställningsavtal som automatiskt avslutas samtidigt som en konkursförklaring (artikel L.125-1 i arbetslagen (Code du travail)), är det allmänt accepterat att löpande avtal fortsätter tills de avslutas av konkursförvaltaren.

Konkursförvaltaren måste väga in de intressen som berörs när han eller hon fattar beslut om huruvida dessa avtal tillfälligt ska fortsätta att löpa. Om det finns avtalsbestämmelser enligt vilka avtalet upphör att gälla om en av avtalsparterna försätts i konkurs bör konkursförvaltaren besluta huruvida han eller hon har för avsikt att bestrida dessa bestämmelsers tillämplighet (med tanke på att giltigheten av sådana bestämmelser kan diskuteras, och med tanke på att de i Belgien anses ogiltiga i samband med hyresavtal).

I vilket fall som helst är konkursförvaltaren i princip ensamt ansvarig för beslutet att fullgöra eller avsluta dessa avtal. Om konkursförvaltarens beslut bestrids av den andra avtalsparten, genom att denne åberopar att avtalet automatiskt ska hävas på grund av konkurs, riskerar konkursförvaltaren att hamna i en rättsprocess med osäker utgång och att konkursboet drar på sig nya kostnader [1].

2. Rättslig rekonstruktion

När rättsliga rekonstruktionsförfaranden inleds regleras effekterna på pågående avtal på ett sådant sätt att företaget kan fortsätta sin verksamhet, så att det faktiskt har möjlighet att rekonstruera sig under förfarandet.

Principen om kontinuerlig verksamhet: Som en allmän regel leder inledandet av rättsliga rekonstruktionsförfaranden inte till att pågående avtal automatiskt upphör. Pågående avtal kvarstår, och gäldenären kan ensidigt besluta om att fullgöra dem eller inte om detta är nödvändigt för att företaget ska kunna fortsätta sin verksamhet under rekonstruktionen.

Sanktionsklausuler: Sanktionsklausuler som syftar till att schablonmässigt täcka eventuell skada till följd av bristande efterlevnad av huvudåtagandet upphävs tillfälligt under anståndsperioden och fram till dess att rekonstruktionsplanen har genomförts fullt ut. Borgenären får dock i sin uppskjutna fordran inbegripa den faktiska skada som har uppstått till följd av underlåtenhet att fullgöra huvudåtagandet.

Skydd av anställda: Anställningsavtal avslutas inte automatiskt när ett rekonstruktionsförfarande inleds. Inom ramen för rekonstruktionsplanen kan det dock bli nödvändigt att säga upp anställda av ekonomiska skäl, eller att ändra arbetsvillkoren. Sådana åtgärder måste godkännas av domstolen och respektera de anställdas rättigheter.

[1] Källor: Les procédures collectives au Luxembourg, Yvette HAMILIUS och Brice HELLINCKX (författare till kapitel 3), Editions Larcier, 2014, s. 86.

7 Hur påverkar insolvensförfarandet förfaranden som inleds av enskilda borgenärer (med undantag för pågående rättegångar)?

1. Konkurs

Verkställighetsåtgärder gentemot näringsidkare och deras tillgångar upphävs tillfälligt under ett konkursförfarande. Däremot finns det ingenting i luxemburgsk lagstiftning som hindrar borgenärer från att vidta åtgärder för att skydda sin gäldenärs tillgångar.

Alla dessa förfaranden innebär att gäldenären inte längre kan förfoga fritt över sina tillgångar. ”Från och med konkursbeslutet till och med avslutandet av förfarandet kan ingen talan väckas mot enbart konkursgäldenären, vad gäller tillgångar som ingår i konkursboet” (Lux. 12 januari 1935, Pas. 14, s. 27). ”Oprioriterade borgenärer och borgenärer med förmånsrätt har inte rätt att under en konkurs ansöka om ett beslut mot konkursgäldenären eller förvaltaren, utan får endast agera genom en fordran eller talan för att få sin fordran erkänd” (Cass., 13 november 1997, Pas. 30, s. 265).

I vissa fall är det dock möjligt att fortsatt förfoga över tillgångarna med samtycke från den person som utsetts av distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål (vid betalningsanstånd eller förvaltning).

Konkursbeslutet gör dessutom skulder som inte förfallit betalningsbara och avbryter påförandet av ränta.

2. Rättslig rekonstruktion

Tillfälligt förbud mot att avyttra lös eller fast egendom: Under anståndsperioden får enskild talan gällande uppskjutna fordringar inte fullföljas eller väckas mot gäldenärens lösa eller fasta egendom.

3. Skuldsanering

Vid skuldsanering avbryter medlingskommissionens beslut att godta gäldenärens ansökan automatiskt alla verkställighetsåtgärder mot gäldenärens tillgångar, med undantag av åtgärder som rör underhållsskyldighet. Dessutom avbryts påförandet av ränta, och skulder som förfallit blir betalningsbara.

Om förhandlingsfasen misslyckas kan fredsdomaren på den ort där den rättsliga fasen ska genomföras avbryta alla verkställighetsåtgärder på samma villkor som ovan.

8 Hur påverkar insolvensförfarandet pågående förfaranden som redan har inletts av enskilda borgenärer?

1. Konkurs

Konkursförvaltaren har rätt att fortsätta rättsprocesser som redan pågick när insolvensförfarandet inleddes. Kärandena måste dock se till att sådana mål genomförs på ett lagligt sätt genom att samverka med konkursförvaltaren, eftersom denne ensam har rätt att företräda konkursgäldenären.

Om gäldenären förlorar målet ges de borgenärer som väckte talan före konkursen en säkerhet som de kan använda i samband med likvideringen. Denna säkerhet kan emellertid inte användas om konkursbeslutet medför att gäldenären förlorar sin rätt att förvalta sina tillgångar.

2. Rättslig rekonstruktion

Så snart en ansökan om rättslig rekonstruktion lämnas in föreskrivs i lagen skyddsåtgärder som ger gäldenären den tid som behövs för att genomföra en effektiv rekonstruktion utan att omedelbart utsättas för påtryckningar från konkursförfaranden eller beslag. Detta för att bevara företagets förmåga att fortsätta sin kontinuerliga verksamhet. I detta syfte föreskrivs följande åtgärder:

Förbud mot konkursförklaring: Så länge domstolen inte har meddelat beslut avseende ansökan om rättslig rekonstruktion kan gäldenären inte försättas i konkurs, även om en konkursansökan har ingetts eller verkställighet inletts. För företag innebär detta dessutom att de inte kan upplösas rättsligt eller bli föremål för administrativ upplösning utan likvidation.

Tillfälligt uppskjutande av verkställighetsförfaranden: Lös eller fast egendom som tillhör gäldenären får inte avyttras efter att en verkställighetsåtgärd har vidtagits. Detta innebär att borgenärer inte kan beslagta och sälja gäldenärens tillgångar under den period då domstolen behandlar ansökan om rättslig rekonstruktion.

9 Hur brukar borgenärerna delta i insolvensförfarandet?

1. Konkurs

Genom att offentliggöra konkursmeddelandet i en eller flera dagstidningar i Luxemburg underrättas borgenärerna om att deras gäldenär har försatts i konkurs. De måste anmäla sina fordringar, tillsammans med säkerheter, till kansliet vid distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål, inom den tidsfrist som föreskrivs i konkursbeslutet. Domstolens registrator bokför fordringarna och säkerheterna och lämnar ett kvitto på att de har inkommit.

Fordringar ska vara undertecknade och måste innehålla borgenärens efternamn, förnamn, yrke och adress, samt fordrans belopp, skälet till fordran och eventuella garantier eller säkerheter som ställts för fordran. De olika fordringar som anmälts styrks sedan i närvaro av konkursförvaltaren, konkursgäldenären och konkursdomaren.

Vid eventuella tvister under detta förfarande kan borgenärerna kallas att under ett korsförhör närmare förklara sin fordran och grunderna för den eller det exakta beloppet.

Om konkursförvaltaren har lyckats identifiera tillgångar som kan fördelas mellan borgenärerna kallar konkursförvaltaren borgenärerna till ett möte där de kan yttra sig om utdelningsplanen.

Om det inte finns tillräckligt med tillgångar fattas beslut om att avsluta konkursförfarandet.

Om borgenärerna är kritiska till hur konkursförvaltaren fullgör sitt uppdrag kan de klaga hos konkursdomaren. Konkursdomaren kan vid behov byta ut konkursförvaltaren.

2. Rättslig rekonstruktion

Borgenärernas deltagande i rättsliga rekonstruktionsförfaranden genom kollektiv uppgörelse är avgörande för att rekonstruktionen ska lyckas. De främsta beståndsdelarna i detta deltagande är följande:

• Deltagande i förhandlingar: Borgenärerna deltar i förhandlingarna om villkoren för rekonstruktions- eller omstruktureringsplanen. Planen kan innehålla förslag som skuldminskningar (delvisa avskrivningar), uppskov med betalningar eller konvertering av skulder till aktier.
• Omröstning om rekonstruktionsplanen: Borgenärerna har rätt att rösta om den rekonstruktionsplan som gäldenären har föreslagit. För att godkännas måste planen vanligtvis godkännas av en majoritet av borgenärerna, ofta enligt fordringskategorier (borgenärer med säkerhetsrätt, oprioriterade borgenärer osv.). Hur omröstningen går till och vilka majoriteter som krävs kan variera beroende på typen av förfarande.
• Övervakning av planens genomförande: När planen har godkänts och vunnit domstolens gillande har borgenärerna rätt att granska dess genomförande. Rekonstruktionsförvaltaren (commissaire au sursis) kan ges i uppdrag att övervaka att planen genomförs på rätt sätt samt rapportera till borgenärerna och domstolen. Om gäldenären inte följer planen kan borgenärerna begära att domstolen ska ingripa.
• Ingripande i händelse av problem: Om problem uppstår under planens genomförande får borgenärerna ingripa och begära att planen ändras, eller i allvarliga fall att rekonstruktionsförfarandet omvandlas till ett likvidationsförfarande.
• Rättsmedel och rätt att överklaga: Borgenärer kan överklaga beslut som skulle vara ogynnsamma för dem, t.ex. validering av ifrågasatta fordringar eller godkännande av rekonstruktionsplanen. Sådana överklaganden måste göras inom de tidsfrister och i den form som fastställs i lag.

Syftet med deltagandets beståndsdelar är att se till att borgenärerna har någonting att säga till om i rekonstruktionsförfaranden genom kollektiv uppgörelse, och att deras rättigheter skyddas samtidigt som företaget i svårigheter ges en chans att överleva.

3. Skuldsanering

Under förhandlingsfasen ska borgenärer anmäla sina fordringar till tjänsten för information och rådgivning vid överskuldsättning. Borgenärerna kan sedan aktivt medverka i denna tjänsts antagande av en framförhandlad skuldsaneringsplan.

Medlingskommissionen för överskuldsättning sammankallar därefter borgenärerna och redogör för förslagen i skuldsaneringsplanen. Minst 60 procent av borgenärerna, som måste företräda minst 60 procent av samtliga fordringar, ska sedan ange att de godtar skuldsaneringsplanen för att den ska anses godtagen. Om borgenärerna underlåter att svara anses de ha godkänt förslaget.

10 I vilken mån kan konkursförvaltaren använda eller avyttra de tillgångar som ingår i konkursboet?

Konkursförvaltare företräder både konkursgäldenären och samtliga borgenärer. I sin dubbla kapacitet ansvarar konkursförvaltare inte bara för att förvalta konkursgäldenärens tillgångar. De har även rätt att, som kärande eller svarande, bevaka alla åtgärder som vidtas för att bevara de tillgångar som måste ställas som säkerhet för borgenärerna. De kan även återvinna eller öka dessa tillgångar om detta ligger i borgenärernas intresse (appellationsdomstolen, 2 juli 1880, Pas. 2, s. 49).

Konkursförvaltaren vidtar åtgärder beträffande den gemensamma säkerhet som ställts för borgenärerna, bestående av konkursgäldenärens tillgångar, dvs. åtgärder för att återvinna, skydda eller likvidera dessa tillgångar (appellationsdomstolen, 25 februari 2015, Pas. 37, s. 483).

När det gäller löpande avtal efter ett konkursbeslut måste konkursförvaltaren avgöra om dessa bör avslutas eller om det vore bättre (om de kan generera tillgångar) att låta dem fortsätta löpa för att senare kunna betala konkursgäldenärens skulder.

11 Vilka fordringar ska anmälas gentemot konkursboet och hur behandlas fordringar som uppkommer efter det att insolvensförfarandet har inletts?

1. Konkurs

Alla borgenärer ska anmäla sina fordringar, oavsett fordrans natur och oavsett om borgenären har förmånsrätt eller inte. Fordringar som uppkommit från konkursboet, dvs. sådana fordringar som uppkommit senare och i konkursförfarandets intresse (t.ex. konkursförvaltarens kostnader, ränta som förfallit till betalning efter konkursbeslutet osv.) är dock undantagna från detta förfarande.

Fordringar som har uppkommit från konkursboet efter inledandet av konkursförfarandet, och som följer av förvaltningen av konkursen eller fortsättningen av viss verksamhet i det företag som försatts i konkurs, fullgörs först, innan resten av tillgångarna fördelas bland samtliga borgenärer. Fordringar som uppkommit från konkursboet fullgörs därför alltid först, före fordringar från andra borgenärer.

2. Rättslig rekonstruktion

Inom ramen för rättsliga rekonstruktionsförfaranden är de fordringar som ska anmälas mot gäldenären sådana som har uppkommit innan det rättsliga rekonstruktionsförfarandet inleddes. Gäldenären måste till sin ansökan bifoga en fullständig förteckning över borgenärer med utestående fordringar, oavsett om de är erkända som sådana eller gör anspråk på sådan ställning, inbegripet deras namn.

Fordringar som uppstår efter det att det rättsliga rekonstruktionsförfarandet har inletts, dvs. fordringar som uppstår under den rättsliga rekonstruktionen, ges i allmänhet särskild behandling. Fordringar som avser tjänster som tillhandahålls gäldenären under det rättsliga rekonstruktionsförfarandet, oavsett om de härrör från nya åtaganden som gäldenären har ingått eller från avtal som pågår när förfarandet inleds, betraktas som skulder i konkursboet i händelse av konkurs, likvidation eller överlåtelse genom domstolsbeslut. För att dessa fordringar ska betraktas som skulder i konkursboet i efterföljande kollektiva förfaranden måste det finnas ett nära samband mellan avslutandet av det rättsliga rekonstruktionsförfarandet och inledandet av det kollektiva förfarandet (t.ex. konkurs). Ett sådant samband anses föreligga om det kollektiva förfarandet inleds inom tolv månader efter det att den rättsliga rekonstruktionen har avslutats.

Fördelning av ersättningen: Den ersättning som borgenären begär till följd av uppsägning av ett avtal eller att ett avtal inte har fullföljts fördelas proportionellt enligt dess förhållande till perioden före eller efter det att det rättsliga rekonstruktionsförfarandet inleddes. Detta innebär att om ett avtal sägs upp under rekonstruktionsförfarandet kommer den del av ersättningen som avser perioden efter rekonstruktionens början att behandlas annorlunda än den del som avser perioden före.

Företräde vid betalning avseende tillgångar som är belastade med sakrätter: Fordringar som har uppkommit genom insatser som har bidragit till att upprätthålla säkerheten eller äganderätten (t.ex. tillgångar som en borgenär innehar sakrätten till) ges företräde vid betalning. Detta innebär att intäkterna från försäljningen av dessa tillgångar i första hand ska användas för att återbetala dessa särskilda fordringar.

12 Enligt vilka regler ska fordringar anmälas, styrkas och godtas?

1. Konkurs

Inom ramen för ett konkursförfarande offentliggörs konkursbeslutet på olika sätt (i pressen, genom registrering hos handelsdomstolen) så att konkursgäldenärens borgenärer underrättas om situationen och kan ge sig till känna (artikel 472 i handelslagen).

Borgenärerna måste sedan anmäla sin fordran till kansliet vid distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål och inge styrkande handlingar (artikel 496 i handelslagen).

Ett formulär som borgenärer kan använda för att göra gällande sin fordran finns på följande adress: https://justice.public.lu/fr/creances/declaration-creance.html.

Fordringar styrks av den förvaltare som ansvarar för likvideringen och kan bestridas av denne (artikel 500 i handelslagen).

Alla anmälda fordringar som bestrids hänskjuts till domstolen.

Om tvister på grund av sin natur faller under en annan domstols behörighet än distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål återförvisas de till den domstol som är behörig att avgöra målet i sak. Under tiden är distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål enligt artikel 504 fortsatt behörig att fastställa det belopp upp till vilket den omtvistade borgenären får delta i förhandlingarna.

2. Rättslig rekonstruktion

Gäldenären måste till sin ansökan bifoga en fullständig förteckning över borgenärer med utestående fordringar, oavsett om de är erkända som sådana eller gör anspråk på sådan ställning, med uppgift om deras namn, adress och fordringsbelopp, med särskild uppgift om eventuell ställning som prioriterad borgenär med utestående fordringar sant om eventuella tillgångar som är belastade med säkerhet i lös egendom eller inteckning, eller som ägs av borgenären.

Skyldighet att lämna uppgifter: Gäldenären måste underrätta varje enskild borgenär om domen inom 14 dagar efter det att domen har meddelats. Detta säkerställer att alla borgenärer är medvetna om situationen och kan agera därefter.

Kontroll av förteckningen över borgenärer: Borgenärerna har rätt att ta del av den förteckning över borgenärer som finns vid kansliet i enlighet med de regler som fastställs i lag. Förteckningen innehåller uppgifter om alla fordringar gentemot företaget och gör det möjligt för borgenärerna att kontrollera sin egen ställning.

Rätt att överklaga: Borgenärerna och andra som gör anspråk på ställning som borgenärer får bestrida sin egen fordrans belopp eller klassificering enligt gäldenärens uppgifter. Detta inbegriper att bestrida den klass (vanlig eller prioriterad) som borgenären har tilldelats av gäldenären.

Tvistlösningsförfarande: Om borgenären och gäldenären inte kan enas kan tvisten hänskjutas till den domstol som inledde det rättsliga rekonstruktionsförfarandet.

Ändring av fordringar: Domstolen får på gemensam begäran av borgenären och gäldenären ändra det belopp eller den klassificering av fordran som ursprungligen har fastställts av gäldenären. Kansliet underrättar borgenären om ett sådant beslut.

Tidsfrist för överklagande: Om borgenären inte har överklagat till domstolen en månad före förhandlingen ska han eller hon anses ha godtagit det av gäldenären föreslagna beloppet och får endast rösta upp till detta belopp.

Tvister gällande förteckningen över borgenärer: Eventuella uppskjutna fordringar som finns med på den officiella förteckningen över fordringar kan bestridas av en berörd part. Talan riktas mot gäldenären och borgenären vars fordran bestrids. Efter en rapport från den utsedda domaren hör domstolen de berörda parterna och fattar beslut i tvisten.

Domstolens behörighet: Om tvisten går utöver behörigheten hos domstolen med ansvar för rekonstruktionen kan denna domstol tillfälligt fastställa fordrans belopp och ställning i det rättsliga rekonstruktionsförfarandet, i avvaktan på den behöriga domstolens beslut i sak. Om ett avgörande i tvisten inte kan meddelas snabbt kan domstolen även preliminärt fastställa fordrans belopp och ställning. Den dom som preliminärt fastställer fordrans belopp och ställning kan inte överklagas, vilket innebär att den inte kan bestridas.

Ändring vid behov: På begäran av gäldenären eller en borgenär får domstolen när som helst, och om det är absolut nödvändigt, ändra sitt beslut gällande en uppskjuten fordrans belopp och ställning på grundval av nya uppgifter.

Uppdatering av förteckningen över borgenärer: Gäldenären måste vid behov korrigera eller komplettera förteckningen över borgenärer och lämna in den till kansliet före den planerade förhandlingen. Registratorn är sedan ansvarig för att underrätta de berörda borgenärerna om sådana ändringar.

3. Skuldsaneringsförfarandet

Inom en månad från offentliggörandet av skuldsaneringsmeddelandet i registret måste borgenärer med fordringar på den överskuldsatte gäldenären anmäla sina fordringar till tjänsten för information och rådgivning vid överskuldsättning.

Anmälan av fordran ska uppfylla kraven i artiklarna 6 och 7 i storhertiglig förordning av den 17 januari 2014 om genomförande av lagen av den 8 januari 2013 om överskuldsättning (Règlement grand-ducal du 17 janvier 2014 portant exécution de la loi du 8 janvier 2013 concernant le surendettement).

Ett formulär för att anmäla fordringar kan laddas ned från webbplatsen https://justice.public.lu/fr.htmlpå följande adress: https://justice.public.lu/fr/creances/surendettement.html.

Medlingskommissionen gör en bedömning av huruvida fordran kan prövas.

13 Enligt vilka regler ska behållningen fördelas? Hur bestäms prioritetsordningen för borgenärernas fordringar och rättigheter?

Den grundläggande principen inom konkursrätten är att varje borgenär ska få betalt i proportion till storleken på sin fordran.

Vissa borgenärer med säkerhetsrätt eller förmånsrätt betalas först.

Borgenärer med säkerhetsrätt rangordnas på ett sätt som är förenligt med grunderna för rättsordningen (hyresvärdar, inteckningsinnehavare, borgenärer med andelar i aktiekapitalet och framför allt statskassan i bredast tänkbara mening).

I regel beaktar konkursförvaltaren artiklarna 2096–2098, 2101 och 2102 i civillagen (Code civil).

Konkursförvaltaren måste styrka varje fordran med beaktande av lagstiftningen och rättspraxis.

De nettotillgångar som är tillgängliga för oprioriterade borgenärer ska delas ut proportionellt i enlighet med artikel 561.1 i handelslagen.

Så snart konkursförvaltaren får vetskap om de domstolsavgifter som domstolen har fastställt, har rangordnat borgenärerna med säkerhetsrätt och vet vilket belopp som finns kvar att dela ut bland de oprioriterade borgenärerna utarbetar han eller hon en utdelningsplan för tillgångarna. Planen inges i första hand till konkursdomaren. I enlighet med artikel 533 i handelslagen bjuder konkursförvaltaren genom rekommenderat brev in alla borgenärer till ett sammanträde där konkursboets tillgångar redovisas. Till inbjudan bifogas en kopia av utdelningsplanen.

Konkursgäldenären ska kallas till sammanträdet av en domstolstjänsteman, eller genom att en kungörelse om sammanträdet offentliggörs i en luxemburgsk dagstidning.

Såvida ingen borgenär ifrågasätter konkursförvaltarens redovisning av konkursboets tillgångar översänder konkursförvaltaren protokollet från sammanträdet, som grundas på utdelningsplanen, till konkursdomaren och domstolens registrator för underskrift.

Efter redovisningen av konkursboets tillgångar betalar konkursförvaltaren borgenärerna.

14 Vilka är villkoren för och verkningarna av att insolvensförfarandet slutförs (inklusive ackord)?

1. Konkurs

I ett konkursförfarande kan förvaltaren, när betalningarna har gjorts, ansöka om att förfarandet ska avslutas. Detta följs av ett avslutningsbeslut. Som namnet antyder innebär detta att konkursförfarandet avslutas.

Enligt artikel 586 i handelslagen kan en konkursgäldenär som betalar alla summor som han eller hon är skyldig i huvudbelopp, ränta och kostnader befrias från sina förpliktelser genom en ansökan till Högsta domstolen (Cour supérieure de justice).

2. Rättslig rekonstruktion

Rättsliga rekonstruktionsförfaranden genom kollektiva uppgörelser kan avslutas enligt olika villkor, i regel beroende på om rekonstruktionen har lyckats eller misslyckats. Huvudvillkoren är följande:

Fullständigt genomförande av rekonstruktionsplanen: Förfarandet kan avslutas när planen för den rättsliga rekonstruktionen har genomförts framgångsrikt. Med det menas att de åtgärder som har planerats för att omstrukturera företaget och återbetala borgenärerna har genomförts i enlighet med den plan som har godkänts av domstolen och godtagits av borgenärerna.

Planens uteblivna fullgörande eller misslyckande Om rekonstruktionsplanen inte kan genomföras, eller om företaget inte uppfyller sina åtaganden enligt planen, kan det rättsliga rekonstruktionsförfarandet avslutas. I sådana fall kan förfarandet omvandlas till ett likvidationsförfarande om företagets ekonomiska situation är sådan att dess verksamhet inte kan fortsätta.

Gäldenärens återkallelse eller avbrytande: Gäldenären får begära att rekonstruktionsförfarandet avslutas om denne anser att det inte längre är nödvändigt att fortsätta förfarandet, eller har lyckats återställa sin ekonomiska ställning utan att förfarandet behöver fortsätta.

Fullständig betalning till borgenärerna: Förfarandet kan även avslutas om gäldenären till fullo kan återbetala de borgenärer som är inblandade, inbegripet fordringar som har uppstått före och efter rekonstruktionsförfarandets början.

Brist på utsikter till rekonstruktion: Om det efter analys visar sig att företaget inte kan rekonstrueras kan domstolen besluta att förfarandet ska avslutas för att inleda ett likvidationsförfarande.

Verkningar av att det rättsliga rekonstruktionsförfarandet avslutas

När det rättsliga rekonstruktionsförfarandet avslutas har detta flera rättsliga och ekonomiska effekter för både gäldenären och borgenärerna:

Upphävande av skyddsåtgärder: När förfarandet avslutas upphör de skyddsåtgärder som gäldenären åtnjuter, t.ex. uppskjutande av enskilda verkställighetsåtgärder och förbud mot beslag. Borgenärerna återfår därefter sin rätt att väcka talan mot gäldenären individuellt för att göra sina fordringar gällande, med förbehåll för eventuella överenskommelser eller betalningsanstånd enligt rekonstruktionsplanen.

Återlämnande av kontroll: Om företagets förvaltning hade anförtrotts en tillfällig förvaltare innebär förfarandets avslutande att kontrollen återlämnas till gäldenären.

Upphörande av rekonstruktionsplanens verkningar: Om rekonstruktionsplanen har genomförts till fullo bekräftar avslutandet att de åtaganden som gjorts inom ramen för rekonstruktionsplanen har uppfyllts och att de borgenärer som berörs av planen inte längre kan kräva ytterligare betalning för fordringar som har behandlats under förfarandet.

15 Vad har borgenärerna för ställning efter slutfört insolvensförfarande?

1. Konkurs

Om det finns några tillgångar kvar efter avslutat insolvensförfarande erhåller borgenärerna hela eller delar av sina fordringar i enlighet med de utdelningsvillkor som godtogs i beslutet om att avsluta förfarandet.

Borgenärer kan även väcka talan grundad på artiklarna 1382 och 1383 i civillagen för att åberopa det allmänna juridiska ansvar som konkursgäldenärens direktörer har, eller en talan grundad på artiklarna 441-9 och 710-16 i bolagslagen (loi sur les sociétés commerciales) (förvaltares och företagsledares ansvar vid fullgörandet av sina åligganden).

2. Rättslig rekonstruktion

Om det rättsliga rekonstruktionsförfarandet har avslutats på grund av att rekonstruktionsplanen har genomförts framgångsrikt gäller följande:

Betalning av fordringar enligt planen: Borgenärerna behåller rätten att motta betalningar i enlighet med villkoren i rekonstruktionsplanen. Om betalningsuppskov, skuldminskningar eller andra villkor anges i planen måste borgenärerna följa dessa bestämmelser.

Indrivning av återstående fordringar: Om det inte föreskrevs i planen att fordran skulle skrivas av fullständigt får borgenärerna fortsätta att kräva tillbaka återstående belopp enligt den tidplan som anges i rekonstruktionsplanen.

Begränsat rättsmedel: Borgenärer som har godtagit eller tvingats att godta planen genom domstolens beslut om godkännande kan inte väcka talan mot gäldenären för fordringar som har avskrivits eller minskats enligt planen. De kan endast göra anspråk på vad som föreskrivs i planen.

Rättigheter om rekonstruktionen misslyckas och omvandlas till likvidation

Om rekonstruktionsförfarandet har avslutats på grund av att planen har misslyckats och omvandlats till likvidation gäller följande:

Deltagande i likvidationen: Borgenärerna har rätt att delta i likvidationsförfarandet efter omvandlingen. De måste anmäla sina fordringar i detta nya förfarande om de inte redan har gjort det.

Klassificering av fordringar: Fordringar klassificeras och tillgodoses enligt deras prioritetsordning, med beaktande av privilegier och garantier. Borgenärer med säkerhetsrätt, t.ex. inteckningshavare och anställda, har företräde när intäkterna från likvidationen av tillgångarna betalas ut.

16 Vem står för kostnaderna för insolvensförfarandet?

1. Konkurs

Kostnaden för konkursansökan ingår i konkursboets kostnader.

Eftersom detta är kostnader som uppkommit i konkursförfarandets intresse betalas de med pengar ur konkursboet innan förvaltaren delar ut resten av tillgångarna till de olika borgenärerna.

I artiklarna 1 och 2 i lagen av den 29 mars 1893 om rättshjälp och underskottsförfaranden (loi du 29 mars 1893 concernant l’assistance judiciaire et la procédure en débet) anges de olika kostnader som kan uppkomma till följd av formkrav i samband med ett insolvensförfarande och fastställs i vilken ordning de ska betalas om tillgångarna är otillräckliga.

Behörig distriktsdomstol fastställer konkursförvaltarens arvode grundat på storhertiglig förordning av den 18 juli 2003 (règlement grand-ducal du 18 juillet 2003).

Förvaltaren måste lämna in en redovisning av kostnader och avgifter till distriktsdomstolen med ansvar för handelsmål, baserat på de tillgångar som har återvunnits.

I artikel 536-1.2 i handelslagen föreskrivs att kostnaderna och avgifterna för konkursförfaranden som avslutats på grund av otillräckliga tillgångar ska betalas av kontoret för indirekta skatter (Administration de l’Enregistrement), på de villkor som fastställs i lagen av den 29 mars 1893 om rättshjälp och underskottsförfaranden.

2. Rättslig rekonstruktion

Det huvudsakliga ansvaret för det rättsliga rekonstruktionsförfarandets kostnader och utgifter bärs av gäldenären, dvs. det företag som befinner sig i svårigheter.

Rättsliga företrädares arvoden: Arvoden till rättsliga företrädare, t.ex. förvaltaren som utsetts av domstolen och rekonstruktionsförvaltaren eller likvidatorn, ska betalas av gäldenären. Dessa arvoden fastställs normalt sett av domstolen och betalas i första hand från gäldenärens tillgångar.

Domstolsavgifter: Domstolsavgifterna, inbegripet kostnader i samband med förhandlingar, domstolsbeslut och andra domstolsavgifter, ska också bäras av gäldenären.

17 Enligt vilka regler avgör man vilka återvinningsbestämmelser eller liknande bestämmelser som ska tillämpas?

1. Konkurs

I konkursbeslutet kan det fastställas ett datum för konkursgäldenärens betalningsinställelse som föregår konkursbeslutets datum. Detta datum får dock inte föregå konkursbeslutet med mer än sex månader.

För att skydda borgenärernas intressen betraktas perioden mellan betalningsinställelsen och konkursbeslutet som en ”kritisk period”.

Vissa handlingar som utförs under denna period är ogiltiga om de skadar borgenärens rättigheter. Det rör sig om följande handlingar:

• Alla handlingar som rör lös eller fast egendom som konkursgäldenären har överfört utan betalning eller mot en ersättning som är klart lägre än värdet på egendomen i fråga.
• Alla kontantbetalningar eller betalning genom överföring, försäljning, kvittning eller andra betalningsmetoder av skulder som ännu inte har förfallit till betalning.
• Alla betalningar som inte är kontantbetalningar eller betalningar med kommersiella instrument av skulder som har förfallit till betalning.
• Alla inteckningar eller andra egendomsrätter som gäldenären beviljat för skulder som uppkommit före betalningsinställelsen.

För andra handlingar är principen om nullitet emellertid inte automatisk.

Vissa betalningar som konkursgäldenären gjort för skulder som förfallit till betalning och andra handlingar som utförts mot ersättning under den kritiska perioden kan därför vara ogiltiga om det styrks att de tredje män som erhöll betalningarna, eller som förhandlade med konkursgäldenären, kände till betalningsinställelsen.

Om en borgenär vet att en gäldenär inte kan fullgöra sina åtaganden får den borgenären inte försöka få en mer förmånlig behandling än resten av borgenärerna.

Inteckningar och förmånsrätter som har förvärvats på ett giltigt sätt kan registreras fram till dagen för konkursbeslutet. Rättigheter som registrerats under de 10 dagar som föregick betalningsinställelsen eller senare kan emellertid ogiltigförklaras om det har gått mer än 15 dagar mellan inteckningshandlingen och registreringsdagen.

Avslutningsvis anses alla handlingar som utförts eller betalningar som gjorts i bedrägligt syfte, dvs. som har gjorts av gäldenären med full vetskap om den skada som detta skulle åsamka borgenären (genom att minska värdet på konkursboet, inte respektera rangordningen av fordringar osv.), vara ogiltiga, oavsett när de ägde rum.

Begreppet kritisk period gäller inte för avtal om finansiella garantier eller vid framtida fordringar som överförts till ett värdepapperiseringsorgan.

2. Skuldsanering

Domaren kan i förekommande fall utse personer som ges i uppgift att tillhandahålla social hjälp, utbildningshjälp eller hjälp med den finansiella förvaltningen, så att den del av gäldenärens inkomst som inte har avsatts för att betala tillbaka skulder används för de syften den är avsedd för.

När dessa personer utför sitt arbete får de vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra att denna del av inkomsten inte används för sitt naturliga syfte eller för att förhindra att gäldenärens hushålls intressen skadas.