Delgivning av rättsliga handlingar | Europeisk e-juridikportal

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Med delgivning avses att ett meddelande bevisligen och i den form som föreskrivs i lag lämnas över till en viss fysisk eller juridisk person. Bestämmelserna om delgivning ska garantera att delgivningen har skett på ett trovärdigt sätt till den aktuella person och kan bevisas.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Det är i regel fråga om rättegångshandlingar, t.ex. kallelser eller en begäran om vittnesmål. En begäran om delgivning av handlingar kan också gälla andra handlingar än rättegångshandlingar, t.ex. testamenten.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

I rättegångsförfaranden är det i allmänhet domstolen som sköter delgivningen. En berörd part kan på begäran anförtros ansvaret för delgivningen om domstolen anser det vara ett godtagbart skäl för att göra detta.

I övriga fall ska delgivningen verkställas av den part som har intresse av delgivningen.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Ja, det kan de. Stämningsmännen vid tingsrätterna har tillgång till folkbokföringsregistret där de kan kontrollera aktuella adressuppgifter.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Adresstjänsten gör det möjligt att söka efter aktuella adresser för nästan alla personer som är stadigvarande bosatta i Finland. Adresstjänstens information baseras på informationen i det befolkningsdatasystem som förs av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (Digi- ja väestötietovirasto).

Adresserna söks genom att använda personens för- och efternamn. Det kan vara frågan om ett tidigare eller ett nuvarande namn. Sådana saker som personens ålder, födelsedatum samt nuvarande eller tidigare hemvistkommun kan användas för att filtrera sökresultatet.

Adresser tillhandahålls för enskilda, tydligt identifierade personer över 15 år där det inte föreligger något förbud mot att lämna ut adressen.

Den finskspråkiga adresstjänsten: Tfn: 0600 0 1000

Den svenskspråkiga adresstjänsten: Tfn: 0600 0 1001

Dessa tjänster är öppna dagligen mellan kl. 8:00 och 22:00.

Tjänsten kostar 2,50 euro i minuten + lokala nätavgifter/mobilavgifter och vänteavgifter för det fasta nätet/mobilnätet (1,98 euro/minut fr.o.m. 16.5.2020).

Det går endast att använda tjänsten i Finland.

Adressförfrågningar kan även inges till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. De kan inges på finska, svenska eller engelska genom användning av e-postadressen vtj-todistus@dvv.fi. Adressförfrågningar kan även göras brevledes till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, PL 123, 00531 Helsingfors. En avgift tas ut för tjänsten. Syftet som adressen ska användas för bör anges i förfrågan.

Patent- och registerstyrelsen (Patentti- ja rekisterihallitus – PRH) och Skatteförvaltningen (Verohallinto) tillhandahåller en delad tjänst under https://www.ytj.fi där du kan söka efter affärsuppgifter för företag och bolag. Tjänsten är tillgänglig på finska, svenska och engelska. Mer information finns på https://www.prh.fi/fi/index.html (på finska), https://www.prh.fi/sv/index (på svenska) och https://www.prh.fi/en/index.html (på engelska)

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Se svaret på föregående fråga.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Om domstolen har hand om delgivningen av rättegångshandlingar ska de enligt 11 kap. 3 § i rättegångsbalken 4/1734 främst delges med post. Ett brev kan sändas med rekommenderad post med mottagningsbevis. Alternativt kan det skickas direkt till den enskilda personens bostad. I sådana fall bifogas ett mottagningsbevis till brevet som mottagaren ska signera och skicka tillbaka till domstolen. Rättegångshandlingar som inte utgör kallelser och första begäran om ett svar får även delges genom att sändas med vanlig post till den adress som den aktuella parten uppgett till domstolen. En handling som sänts med standardpost anses ha delgetts till mottagaren den sjunde dagen efter det att den postades.

Enligt 11 kap. 4 § i rättegångsbalken får handlingar delges av en stämningsman om delgivning per post sannolikt inte kommer att fungera.

Enligt 11 kap. 2 § i rättegångsbalken kan domstolen med samtycke av en part anförtro parten delgivningen, om domstolen anser att det finns anledning till det. I sådana fall ska domstolen bestämma när en handling senast ska delges och när ett intyg över delgivningen senast ska tillställas domstolen. Enligt 11 kap. 4 § i rättegångsbalken ska handlingar delges av en stämningsman i ett sådant fall.

Om domstolen har anförtrott delgivningen till den relevanta parten och om en advokat eller ett offentligt rättsbiträde företräder den relevanta parten kan delgivningen enligt 11 kap. 4 § i rättegångsbalken (4/1734) också ske genom att advokaten eller rättsbiträdet ger mottagaren en handling personligen. I ett sådant fall förutsätts att mottagaren undertecknar ett delgivningskvitto. Denna delgivningsmetod får inte användas i brottmål.

Andra handlingar än rättegångshandlingar delges av en stämningsman på begäran av en myndighet eller en enskild person.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Om domstolen eller en åklagare har hand om delgivningen kan handlingen enligt 11 kap. 3 § i rättegångsbalken (4/1734) verkställas genom att den sänds till den berörda parten som ett elektroniskt meddelande på det sätt som mottagaren har uppgett om det kan antas att mottagaren får del av handlingen och inom utsatt tid återsänder delgivningskvittot.

Om domstolen har hand om delgivningen och målet avser en fordran på ett visst belopp, återställande av besittning eller ett rubbat förhållande eller vräkning och käranden meddelar att han eller hon anser att saken inte är tvistig kan handlingarna enligt 11 kap. 3 b § i rättegångsbalken (4/1734) delges per telefon. Det krävs dessutom att det är lämpligt med telefondelgivning med hänsyn till handlingens omfattning och art och om mottagaren tveklöst per telefon får del av handlingen och förstår innebörden av delgivningen. En handling som delgetts per telefon ska utan dröjsmål sändas som brev eller elektroniskt meddelande till den adress som mottagaren uppgett, om detta inte av särskilda skäl är uppenbart obehövligt. Dessutom utfärdas ett intyg att handlingen delgetts per telefon.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Se svaret på föregående fråga om delgivning av handlingar på elektronisk väg.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Nej.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Om stämningsmannen för delgivning har sökt en person vars hemvist i Finland är känd men inte har träffat honom eller någon annan som har rätt att för hans räkning ta emot delgivningen och om det på grund av vad som har framkommit kan antas att personen i fråga håller sig undan delgivningen, kan stämningsmannen enligt 11 kap. 7 § i rättegångsbalken (4/1734) sköta delgivningen genom att överlämna handlingarna till någon som hör till samma hushåll och som har fyllt 15 år eller, såvida mottagaren driver rörelse, till någon som är anställd i denna rörelse. Om ingen av de ovan nämnda personerna anträffas, kan delgivningen verkställas genom att handlingarna överlämnas till den lokala polisen.

Har stämningsmannen förfarit så som nämns i 1 mom., ska ett meddelande om delgivningen sändas per post till mottagaren, till hans adress. Delgivningen ska anses ha skett när det meddelande som nämns i 2 mom. har postats.

I brottmål kan stämning inte delges svaranden så som avses i detta moment.

Om det inte är möjligt att klarlägga var mottagaren vistas ska domstolen enligt 11 kap. 9 § i rättegångsbalken sköta delgivningen genom kungörelse. I brottmål kan stämning inte delges svaranden genom kungörelse.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Se svar på fråga 7.1.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Se svar på fråga 7.1.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om mottagaren inte hämtar delgivna handlingar från postkontoret eller vägrar att ta emot delgivna handlingar som skickats med bevis eller mottagningsbevis återsänds begäran till avsändaren. I sådana fall anses handlingen ha blivit delgiven (se t.ex. Högsta domstolens dom 50:1997). På ett liknande sätt, om den handling som ska delges har postats direkt till bostaden, anses den inte ha blivit delgiven om mottagaren inte returnerar mottagningsbeviset till domstolen.

Mottagaren får enbart vägra att ta emot en handling som delges av en stämningsman om vissa särskilda villkor som anges i lagstiftningen är uppfyllda. Mottagaren kan i princip vägra att ta emot handlingar om dessa inte är på finska, svenska eller på något annat språk som mottagaren förstår. (till exempel lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (Laki kansainvälisestä oikeusavusta rikosasioissa) eller lagen om internationell rättslig hjälp och om erkännande och verkställighet av domar på civil- och handelsrättens område (Laki kansainvälisestä oikeusavusta sekä tuomioiden tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta siviili- ja kauppaoikeuden alalla)). Om mottagaren omotiverat vägrar att ta emot delgivna handlingar ska handlingarna ändå anses ha delgivits.

Om det föreligger lagstadgade skäl för att vägra ta emot handlingen ska stämningsmannen returnera handlingen. I ett sådant fall ska stämningsmannen tillhandahålla skriftlig bevisning om att mottagaren har vägrat ta emot handlingen och en förklaring av skälen till denna vägran.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Om handlingar sänds till Finland med post för delgivning i utbyte mot mottagningsbevis behåller postkontoret dessa handlingar och skickar ett meddelande till mottagaren att han eller hon har en försändelse att avhämta på postkontoret. Endast mottagaren eller en person som är befullmäktigad av mottagaren får hämta dessa handlingar på postkontoret. På begäran av den person som har begärt delgivningen får sådana handlingar endast överlämnas till mottagaren personligen.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Om mottagaren inte hämtar handlingarna från postkontoret skickas de tillbaka till avsändaren.

I sådana fall får avsändaren sända handlingarna och begäran om delgivning av handlingarna till den tingsrätt i vars domsaga mottagarens bostad eller vistelseort befinner sig. När en sådan begäran har mottagits försöker domstolens stämningsman delge handlingarna till mottagaren personligen.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Postkontoret skickar ett meddelande till mottagaren om att denne har en försändelse att avhämta på postkontoret. I meddelandet måste även anges vilket datum mottagaren senast måste hämta ut handlingarna.

Postkontoret behåller handlingarna hela den vecka de kom fram plus två (2) hela kalenderveckor.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Stämningsmannen ska tillhandahålla bevis på att han eller hon har delgett handlingen. Bevis tillhandahålls även för delgivning av handlingar per post.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Om handlingar har delgetts på ett felaktigt sätt och den berörda parten inte infinner sig vid domstolen eller inte ger det skriftliga svar som krävs ska delgivningen göras på nytt. Däremot behöver ingen ny delgivning göras om felet är litet.

Om den aktuella personen gör gällande att delgivningen har gjorts på fel sätt ska ärendets behandling skjutas upp, om det inte anses onödigt därför att felet är så obetydligt.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Rättsmedlet är i normalfallet ett överklagande.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

En stämningsmans delgivning och beviset för detta kostar 85 euro. Ingen avgift är tillämplig när domstolen är ansvarig för delgivningen.

Delgivning på grund av en ansökan om rättshjälp från utlandet är kostnadsfri.

Senaste uppdatering: 20/01/2025