1 Vilka EU-regler gäller?
Om ett barn olovligen har bortförts till eller olovligen kvarhålls i ett annat EU-land än det EU-land där barnet hade hemvist före bortförandet är 1980 års Haagkonvention tillämplig, kompletterad genom kapitlen III och IV i Bryssel IIb-förordningen.. Förordningen är tillämplig i alla EU-länder utom i Danmark.
Praktisk vägledning för tillämpningen av Bryssel IIb-förordningen: Publikationer från det europeiska rättsliga nätverket.
2 Hur ser förfarandet vid domstolen ut och vad prövar domstolen när den beslutar om återlämnande av barnet?
Ett förfarande om återlämnande inleds vid domstolen i den medlemsstat där barnet för närvarande befinner sig. Förfarandet kan initieras direkt av de föräldrar som ansöker om återlämnande eller med hjälp av en centralmyndighet.
Domstolen ska agera skyndsamt vid prövningen av ansökan. Beslut bör meddelas senast sex veckor från den dag då ansökan mottogs av domstolen, såvida inte exceptionella omständigheter föreligger.
Huvuduppgiften för den domstol vid vilken förfarandet om återlämnande har inletts är att fastställa huruvida ett bortförande (barnet har förts till eller kvarhållits i en annan medlemsstat än den medlemsstat där barnet normalt bodde före bortförandet och detta inkräktar på en annan persons vårdnadsrätt) har ägt rum och, om så är fallet, att säkerställa att barnet snabbt återlämnas till den medlemsstat där han eller hon hade hemvist före bortförandet.
Domstolen kontrollerar särskilt om
- barnet har bortförts till eller kvarhålls i en annan medlemsstat än den där barnet hade hemvist före bortförandet,
- bortförandet eller kvarhållandet står i strid med vårdnadsrätten, och
- vårdnad har utövats, antingen gemensamt eller separat, eller skulle ha utövats om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.
Om dessa villkor är uppfyllda måste domstolen i princip besluta att barnet ska återlämnas, såvida inte något av de begränsade skäl för vägran som anges i 1980 års Haagkonvention är tillämpligt.
Barnet måste ges en verklig och faktisk möjlighet att uttrycka sin mening, i den utsträckning barnet är i stånd att göra det. Den person som begär att barnet ska återlämnas måste också ges möjlighet att höras. Om detta villkor inte är uppfyllt kan domstolen inte vägra att återlämna barnet.
När så är lämpligt får domstolen också vidta interimistiska åtgärder eller säkerhetsåtgärder för att tillvarata barnets säkerhet eller underlätta kontakten med den förälder som begär återlämnande. Sådana åtgärder får inte i onödan försena återlämnandeförfarandet.
Under hela förfarandet kommer domstolen att uppmuntra parterna att överväga medling eller andra former av alternativ tvistlösning, förutsatt att detta inte strider mot barnets bästa. Mer information om medling i familjeärenden finns i länken längst ner på den här sidan.
Domstolarna i ursprungsmedlemsstaten behåller behörigheten att avgöra frågor om föräldraansvar, inbegripet vårdnadsfrågan.
3 Kan en domstol i det land som barnet bortfördes till vägra att återlämna barnet?
Om det är fastställt att barnet har bortförts kan domstolen i det land till vilket barnet bortfördes endast vägra att återlämna barnet
- om den kvarlämnade föräldern inte utövade faktisk vårdnad vid tidpunkten för bortförandet (artikel 13.1 a i 1980 års Haagkonvention)),
- om det finns en allvarlig risk för att barnet efter återlämnandet skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada (artikel 13.1 b i 1980 års Haagkonvention). Återlämnandet kan dock inte förhindras om lämpliga åtgärder har vidtagits för att skydda barnet (artikel 27.3 i Bryssel IIb-förordningen),
- om barnet motsätter sig att bli återlämnad (artikel 13.2 i 1980 års Haagkonvention)),
- om återlämnandet inte skulle vara tillåtet enligt den anmodade statens grundläggande principer om skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 20 i 1980 års Haagkonvention).
Även om återlämnande av barnet har vägrats kan domstolarna i den medlemsstat där barnet har hemvist fortfarande besluta om vårdnaden med beaktande av bland annat skälen för att vägra återlämnande. Alla beslut som kräver att barnet återlämnas kommer att vara verkställbara i andra medlemsstater.
4 Vad händer när domstolen beslutar att barnet ska återlämnas?
Om domstolen beslutar att barnet ska återlämnas är dess avgörande verkställbart i den medlemsstat där det utfärdades i enlighet med den statens nationella lagstiftning.
Om barnet senare förs till en annan medlemsstat kan avgörandet om återlämnande erkännas och verkställas där utan att ett nytt förfarande för återlämnande behöver inledas enligt 1980 års Haagkonvention.
Det slutliga avgörandet från domstolen i ursprungsmedlemsstaten erkänns automatiskt och är verkställbart i det andra EU-landet utan att någon verkställbarhetsförklaring behövs (”slopat krav på exekvaturförfarande”), förutsatt att domaren har utfärdat ett motsvarande intyg enligt Bryssel IIb-förordningen.
Om du vill läsa fördjupad information från ett visst land väljer du det landets flagga.
5 Länkar:
- Centralmyndigheters behandling av inkommande återlämnandeärenden
- Hitta den centrala myndigheten i ditt EU-land och annan relevant information
- Handledning för tillämpningen av Bryssel IIb-förordningen
- Broschyr om föräldrars bortförande av barn över landgränserna
- Medling i familjemål
- Haagkonferensens avdelning för bortföranden av barn