Ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor

Enligt lagen om skydd mot våld i hemmet (Zakon o zaštiti od nasilja u obitelji) kan gärningspersonen bötfällas och dömas till fängelse. Utöver de skyddsåtgärder som föreskrivs i lagen om mindre förseelser (Prekršajni zakon) kan dessutom följande skyddsåtgärder åläggas gärningspersonen:

1. Psykosocial tvångsbehandling.

2. Ett föreläggande som förbjuder gärningspersonen att närma sig, trakassera eller förfölja den person som har utsatts för familjevåld.

3. Avhysning från det gemensamma hemmet.

4. Tvångsvård mot missbruk.

Domstolen får besluta om skyddsåtgärder på eget initiativ eller på begäran av en godkänd sökande, brottsoffret eller det kroatiska institutet för socialt arbete (Hrvatski zavod za socijalni rad). Skyddsåtgärder som innebär ett förbud mot att närma sig, trakassera eller förfölja offret för våld i hemmet samt avhysning från det gemensamma hemmet kan införas av domstolen, innan talan inleds, på begäran av brottsoffret eller en annan godkänd sökande, om det föreligger en direkt risk för brottsoffret, deras familjemedlemmar eller en medlem av det gemensamma hushållet.

Enligt artikel 65 i strafflagen (Kazneni zakon) kan domstolen vidta förebyggande åtgärder mot den som begått ett brott: Psykiatrisk tvångsbehandling, tvångsvård mot missbruk, psykosocial tvångsbehandling, förbud mot att gärningspersonen utför vissa åligganden eller viss verksamhet, förbud mot att köra ett motorfordon, förbud mot att närma sig, trakassera eller förfölja, avhysning från det gemensamma hemmet, förbud mot att använda internet, översyn efter att hela fängelsestraffet har avtjänats och förbud mot att hålla och köpa djur.

Om det finns rimliga skäl att anta att en viss person har begått ett brott får domstolen och den allmänna åklagaren (državni odvjetnik) i enlighet med artikel 98 i straffprocesslagen (Zakon o kaznenom postupku) också införa övervakningsåtgärder före rättegången, såsom: Ett förbud mot att närma sig en viss person, ett förbud mot att kontakta eller upprätthålla kontakt med en viss person, ett förbud mot att förfölja eller trakassera offret eller en annan person och/eller avhysning från hemmet.

Vid ett brott som innebär våld mot kvinnor, våld i hemmet eller våld mot en person som står gärningspersonen nära, hör domstolen och åklagaren offret innan de fattar beslut om övervakningsåtgärder före rättegången, i syfte att fastställa om det föreligger en risk för brottsoffrets personliga säkerhet eller för säkerheten för en person som står offret nära. Offret har rätt att överklaga ett beslut om övervakningsåtgärder före rättegången.

I enlighet med artikel 130.6 i lagen om mindre förseelser får poliser, om det är sannolikt att ett brott i form av våld i hemmet har begåtts, på plats utfärda en övervakningsåtgärd före rättegången som förbjuder personen som rimligen misstänks för att ha begått brottet från att besöka en viss plats eller ett visst område, närma sig en viss person eller ta eller upprätthålla kontakt med en viss person. Denna åtgärd får tillämpas under en period på upp till åtta dagar, under vilken polisen kan begära att domstolen förlänger åtgärden.

Bestämmelser om hur skyddsåtgärder ska genomföras som förbjuder gärningspersonen att närma sig, trakassera eller förfölja offret för våld i hemmet och avhysning från det gemensamma hemmet (Pravilnik o načinu provedbe zaštitnih mjera zabrane približavanja, uznemiravanja ili uhođenja žrtve nasilja u obitelji te mjere udaljenja iz zajedničkog kućanstva) (Narodne Novine (NN; Republiken Kroatiens officiella kungörelseorgan) nr 28/19)

Skyddsåtgärderna fastställs i enlighet med bestämmelserna i lagen om mindre förseelser och lagen om skydd mot våld i hemmet.

Distriktsdomstolar, som är behöriga att hantera mindre förseelser, får besluta om skyddsåtgärder på begäran av den person som utsatts för våld i hemmet, polisen eller på eget initiativ.

De myndigheter inför vilka en skyddsåtgärd som ålagts i en annan medlemsstat kan åberopas i Kroatien är följande:

Polisdirektorat som är behöriga på den ort i Kroatien där den skyddade personen är permanent eller tillfälligt bosatt.

De myndigheter som är behöriga att verkställa en sådan åtgärd i Kroatien är följande:

Polisdirektorat som är behöriga på den ort i Kroatien där den skyddade personen är permanent eller tillfälligt bosatt i enlighet med artikel 3 i lagen om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (Zakon o provedbi Uredbe (EU) br. 606/2013 Europskog parlamenta i Vijeća od 12. lipnja 2013. o uzajamnom priznavanju zaštitnih mjera u građanskim stvarima).

Distriktsdomstolar, som är behöriga att pröva ärenden som rör mindre förseelser, har behörighet att justera skyddsåtgärder på den ort i Kroatien där den skyddade personen är permanent eller tillfälligt bosatt i enlighet med artikel 4 i lagen om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor.

Domstolar som ansökningar om vägran av erkännande ska inges till är de distriktsdomstolar som är behöriga att pröva ärenden som rör mindre förseelser på den ort i Kroatien där den skyddade personen är permanent eller tillfälligt bosatt i enlighet med artikel 5 i lagen om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor.

Domstolar som ansökningar om vägran av verkställighet ska inges till.

Detta är inte tillämpligt i Kroatien, eftersom en person som utgör en risk också kan inge ansökan om vägran av erkännande och verkställighet av en skyddsåtgärd till den distriktsdomstol som är behörig att pröva ärenden som rör mindre förseelser. En ansökan om vägran av verkställighet av en skyddsåtgärd kan inte inges som självständigt rättsmedel.

Kroatiska, i enlighet med artikel 6 i den lagen som genomför Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor.