1. Nationella it-portaler för kommunikation med domstolar eller andra myndigheter
Offentliga elektroniska tjänster (OET) inom det litauiska informationssystemet för domstolar (LITEKO): de litauiska domstolarnas e-tjänstportal EPP (EPP – Home [teismas.lt]).
Litauiska medborgare, juridiska personer som är registrerade i Litauen, personer som är lagligen bosatta i Litauen, juridiska personer som är registrerade i andra länder samt utländska medborgare och deras ombud har rätt att få tillgång till EPP (punkt 19.1 i dekret nr 6P-141-1.1 från direktören för den nationella domstolsförvaltningen av den 17 september 2015 om godkännande av reglerna för tillhandahållande av offentliga elektroniska tjänster i Litauens informationssystem för domstolar (LITEKO OET-reglerna).
Syftet med LITEKO är att elektroniskt behandla uppgifter om pågående mål som prövas i litauiska domstolar, att registrera hur förfarandet fortskrider och att tillhandahålla medling och offentliga elektroniska tjänster i enlighet med tillämplig lagstiftning (punkt 5 i föreskrifterna för Litauens informationssystem för domstolar, godkända genom dekret nr 6P-112-1.1 från direktören för den nationella domstolsförvaltningen av den 28 november 2011 (LITEKO:s föreskrifter). Tjänsterna definieras som offentliga elektroniska tjänster som domstolarna i Litauen tillhandahåller användarna av delsystemet LITEKO OET (punkt 3.1 i LITEKO OET-reglerna).
Kontot i delsystemet LITEKO OET kan nås via SIRIP (den statliga interoperabilitetsplattformen för informationsresurser) som möjliggör identifiering av tjänsteanvändare via externa system med hjälp av ett id-kort med integrerade kvalificerade digitala certifikat, affärsbankernas system för internetbanker, ett personligt kvalificerat digitalt certifikat eller med inloggningsuppgifter utfärdade av en domstol (punkt 5 i LITEKO OET-reglerna).
Förstagångsanvändare av LITEKO OET måste bekanta sig med och följa de regler som styr användningen av LITEKO OET, handboken för användare av tjänsterna som finns på användarens konto (användarhandboken) och de regler som anges i den. Användare får endast använda tjänsterna inom ramen för de rättigheter som beviljats och måste förse delsystemet LITEKO OET med korrekta uppgifter om mottagaren av tjänsterna, användaren av tjänsterna och andra uppgifter som krävs för att tillhandahålla tjänsterna och som kan redigeras av användaren. Om uppgifterna ändras måste användaren uppdatera kontot senast följande arbetsdag. Användaren förbinder sig även att skicka in handlingar till delsystemet LITEKO OET i det format som anges i användarhandboken och som kan läsas när de återges med hjälp av delsystemet LITEKO OET. Användaren är skyldig att avhålla sig från att vidta åtgärder som syftar till att ändra, störa eller på annat sätt försämra funktionen hos delsystemet LITEKO OET och från att inkräkta på tredje parts rättigheter och legitima intressen.
2. Nationell rätt om videokonferens i frågor på privaträttens område
Användningen av videokonferens i frågor på privaträttens område regleras av
- artikel 1752 i Litauens civilprocesslag, användning av video- och telekonferensteknik,
- artikel 34.7–34.8 i Litauens lag om domstolar,
- dekret nr 1R-309 från Litauens justitieminister av den 7 december 2012 (i dess lydelse enligt dekret nr 1R-355 från Litauens justitieminister av den 29 oktober 2020) om godkännande av beskrivningen av förfarandet för användning av video- och telekonferensteknik i civil- och förvaltningsrättsliga frågor (beskrivningen godkänd av justitieministern),
- domstolsrådets resolution nr 13p-156-7.1.2 av den 28 november 2014 om godkännande av beskrivningen av förfarandet för användning av videokonferensteknik i domstolsförfaranden (beskrivningen),
- rekommendationerna om domstolsförhandlingar på distans (rekommendationerna) som antogs av domstolsrådet genom det protokollförda beslutet av den 27 augusti 2021.
Domstolar får använda videokonferenser i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2023/2844. Inga uppgifter finns tillgängliga om andra institutioners rätt att genomföra videokonferenser enligt artikel 5 i förordningen.
Deltagare som närvarar vid förhandlingen och vittnen som hörs via videokonferens- och/eller telekonferensteknik kan anordnas på domstolens eget initiativ efter att domstolen har bedömt sin lämplighet och förmåga att anordna förhandlingen med hjälp av videokonferens- och/eller telekonferensteknik samt deltagarnas möjlighet att närvara vid förhandlingen med hjälp av videokonferens- och/eller telekonferensteknik (punkt 7 i beskrivningen godkänd av justitieministern).
Domstolarna använder främst Zoom-plattformen eller videokonferensutrustning som finns installerad vid domstolen.
Typen av konferens (videokonferens eller telekonferens) och specifik videokonferensteknik (centraliserad videokonferensutrustning vid domstolen [domstolens utrustning], Zoom, Microsoft Teams, fast eller mobil telefoni osv.) väljs ut, anordnas och hanteras av den domare som prövar målet med beaktande av omständigheterna i ärendet, den videokonferensteknik som domstolen har tillgång till och dess tillgänglighet samt deltagarnas tillgång till relevant teknik.
Mot bakgrund av behovet att säkerställa elektronisk säkerhet för de uppgifter som tillhandahålls i domstolsförfaranden på distans är rekommendationen att använda videokonferensteknik som har bedömts och erkänts som säker av det nationella cybersäkerhetscentrumet, och så långt det är möjligt prioritera
- domstolens utrustning,
- Zoom-plattformen med användande av licenser som utfärdats till domstolarna (via ett domstolskonto) (punkterna 3.2–3.3 i rekommendationerna).
En deltagare i förfarandet kan uttrycka sina synpunkter på att förhandlingen i målet sker med hjälp av informationsteknik och elektronisk kommunikationsteknik (via videokonferens, telekonferens osv.) i alla inlagor de lämnar in (artikel 111.2.6 i civilprocesslagen).
En ljudinspelning görs under domstolsförhandlingen i enlighet med det förfarande som anges i processrätten. För att spela in och undersöka bevisning får domstolen använda videoinspelning, filmer och fotografier i enlighet med det förfarande som fastställs i processrätten eller använda någon annan teknisk utrustning (artikel 38.3 i lagen om domstolar).
En ljudinspelning görs av alla muntliga förhör (artikel 168 i civilprocesslagen). Personer som är inblandade i förfarandet har rätt att få tillgång till ljudinspelningar från domstolsförhandlingen (artikel 168.4 i civilprocesslagen) i enlighet med det förfarande som fastställs i de rättsakter som reglerar förfarandet för tillgång till material i straffrättsliga och civilrättsliga mål samt fall av administrativa brott och förseelser (punkt 6 i förfarandet för ljudinspelning av domstolsförhandlingar, godkänt genom domstolsrådets resolution nr 13P-22-7.1.2 av den 14 februari 2014 [resolutionen]).
Ljudinspelningar av domstolsförhandlingar bevaras och arkiveras i enlighet med det förfarande som fastställs i lag. Ljudinspelningar av domstolsförhandlingar måste skyddas mot obehörig användning, kopiering, redigering och förstörelse (punkterna 9 och 11 i beskrivningen av kraven på ljudinspelningar av domstolsförhandlingar för att spela in förfarandet vid domstolsförhandlingar, godkänd genom dekret nr 1R-314 från Litauens justitieminister av den 11 december 2012).
Ljudinspelningar av offentliga förhandlingar som har spelats in med hjälp av en stationär enhet för ljudinspelning överförs automatiskt från enheten till LITEKO, såvida inte ljudinspelningen av tekniska skäl överförs manuellt från domstolens lokala server till LITEKO.
Ljudinspelningar av offentliga förhandlingar som har spelats in med hjälp av en mobil enhet för ljudinspelning överförs manuellt till LITEKO.
Ljudinspelningar av förhandlingar som inte är offentliga liksom ljudinspelningar som överförs till LITEKO enligt kraven i lagstiftning om arkivering av ärenden, spelas in på ett datormedium (CD-ROM osv.) som säkerställer skydd mot ändringar och mot förstörelse av de ljudinspelningar som lagras. Detta medium tillfogas ärendeakten och behandlas i enlighet med det förfarande som fastställs i lag (punkterna 12–13 och 15 i resolutionen).
Domstolen garanterar en parts rätt till effektivt bistånd av en advokat/juridisk assistent i alla domstolsförfaranden, inbegripet sekretess vid kommunikation med den deltagare som företräds. Om advokaten/den juridiska assistenten och klienten inte är fysiskt närvarande på samma plats kan domstolen vidta följande eller andra åtgärder:
- På begäran av advokaten/den juridiska assistenten och klienten/svaranden får domstolen (en anställd som utses av domstolen) flytta dem till ett separat virtuellt rum där de kan diskutera sin försvarsställning och andra frågor konfidentiellt (den licensierade Zoom-programvaran har exempelvis denna funktion i form av så kallade breakout rooms – grupprum). De återvänder sedan till den huvudsakliga mötesmiljön.
- En paus kan tillkännages, kameror och mikrofoner stängs av och klienten/svaranden får tala i telefon med advokaten/den juridiska assistenten. Om advokaten/den juridiska assistenten och klienten är fysiskt närvarande på samma plats kan de begära en paus. Under pausen stänger de av mikrofoner och kameror och återvänder till den huvudsakliga mötesmiljön efter pausen.
Om en person befinner sig i lokaler som kontrolleras av offentliga myndigheter (förvarslokal, kriminalvårdsanstalt osv.) har han eller hon rätt att begära en paus i förfarandet då alla tjänstemän lämnar lokalerna och endast den berörda personen och försvarsadvokaten är kvar (mikrofoner och kameror stängs av) (punkt 5.13 i rekommendationerna).
Videokonferenser anordnas och genomförs i enlighet med det förfarande som fastställs i civilprocesslagen, kapitel II av beskrivningen (Organisation och genomförande av videokonferenser), kapitel II av beskrivningen godkänd av justitieministern (Organisation av domstolsförfaranden med hjälp av video- och telekonferensteknik) samt punkterna 3–5 i rekommendationerna.
Automatisk tal till text-teknik kan användas.
En myndighet som får begäranden om att anordna videokonferenser under förfarandet (domstol, åklagarmyndighet, litauiska kriminalvården) utser en person som ansvarar för användningen av videokonferensutrustning, dess underhåll och anordnande av videokonferenser. Innan ett beslut utfärdas begär domstolen som prövar målet information från denna person om möjligheten att anordna en videokonferens och de kommer överens om plats, datum och tid för videokonferensen.
Domstolen väljer den myndighet (domstol, åklagarmyndighet, organ underställt kriminalvården) den riktar sig till med begäran om att anordna en videokonferens under förfarandet med beaktande av var personen som ska höras är bosatt (befinner sig) och/eller den personens möjlighet att ta sig till platsen för den planerade videokonferensen.
Om domstolen och/eller myndigheten som domstolen vänder sig till för att anordna videokonferensen inte har videokonferensutrustning vänder den sig till domstolen i det distrikt inom vars territorium den är behörig, till en annan domstol eller till en annan myndighet med den nödvändiga videokonferensutrustningen för att använda utrustningen för förhöret via videokonferens. Mobil videokonferensutrustning görs tillgänglig och återsänds till den domstol och/eller den myndighet som domstolen vänder sig till för att anordna en videokonferens i enlighet med det förfarande som fastställs i lag (punkterna 7–8 i beskrivningen).
Om en deltagare i förfarandet informerar domstolen om att han eller hon inte samtycker till förhandling på distans, eller inte har den tekniska kapacitet som krävs för att delta med hjälp av den videokonferensteknik som domstolen har angett, får domstolen anordna en hybriddistansförhandling och bjuda in den personen att närvara personligen vid förhandlingen.
Vid bedömning av deltagares möjlighet att delta i förhandlingen med hjälp av videokonferensteknik rekommenderas att hänsyn tas till följande omständigheter (listan är icke uttömmande):
- De tekniska hjälpmedel en enskild person har till sitt förfogande (om sådan information är tillgänglig för domstolen).
- Situationen för utsatta grupper av deltagare i förfarandet (underåriga, personer med funktionsnedsättning osv.) som kan hindra en individ från att delta självständigt och/eller fullt ut i förfarandet med hjälp av videokonferensteknik (punkterna 3.8–3.9 i rekommendationerna).
För att fastställa identiteten på de personer som närvarar vid förhandlingen gäller följande:
En deltagare som närvarar vid förhandlingen med hjälp av videokonferensteknik måste identifiera sig och visa sin identitetshandling på ett sådant sätt att domstolen kan jämföra den med den bestyrkta kopia som har lämnats in till domstolen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i lag.
En deltagare som närvarar vid förhandlingen med hjälp av telekonferensteknik måste ansluta sig till förhandlingen med hjälp av de inloggningsuppgifter som domstolen har tillhandahållit, identifiera sig och läsa upp följande uppgifter som domstolen begär: personnummer (del därav), numret på advokatens/den juridiska assistentens intyg, den av domstolen tilldelade koden och/eller andra uppgifter som gör det möjligt att identifiera personen (punkt 9 i beskrivningen godkänd av justitieministern).
Identiteten på den person som hörs via videokonferens kan också fastställas på annat sätt genom beslut av den begärande domstolen (punkt 13 i beskrivningen).
Videokonferenser i domstolsförfaranden anordnas och genomförs i enlighet med de regler för rättsliga förfaranden som fastställs i lag och förfarandet för att anordna och genomföra videokonferenser och användning av videokonferensutrustning som fastställs i beskrivningen och i andra rättsakter (punkt 4 i beskrivningen).
Parterna har rätt att ta del av ärendeakten (inklusive den elektroniska akten), att göra och ta emot utdrag och kopior (digitala kopior) av dessa, att inge invändningar, att lägga fram bevis, att delta i undersökningen av bevis, att ställa frågor till andra personer som deltar i förfarandet samt till vittnen och sakkunniga, att inge framställningar, att lämna muntliga och skriftliga inlagor till domstolen, att inkomma med sina argument och synpunkter i alla frågor som uppstår under förfarandet, att invända mot de andra parternas framställningar, argument och synpunkter, att erhålla bestyrkta kopior (digitala kopior) av domar, förordnanden, avgöranden eller beslut som har utfärdats av domstolen, att överklaga domstolens domar och beslut samt att utöva andra processuella rättigheter som beviljas parterna enligt civilprocesslagen (artikel 42.1 i civilprocesslagen).
I enlighet med det förfarande som fastställs i civilprocesslagen informerar rättens ordförande parterna, tredje parter och deras juridiska ombud som närvarar vid förhöret om deras processuella rättigheter och skyldigheter, förutom i fall när parterna eller tredje parter närvarar med hjälp av ett ombud som har en universitetsexamen i juridik (artikel 243 i civilprocesslagen).
Personer som inte talar det officiella språket garanteras rätten att delta i domstolsförfaranden med hjälp av en tolk (artikel 8.2 i Litauens lag om domstolar, artikel 11.2 i civilprocesslagen).
Vid behov kan den begärande domstolen och den anmodade myndigheten komma överens om åtgärder för att skydda den person som ska höras och även se till att den person som ska höras bistås av en tolk, vid behov (punkt 12 i beskrivningen).
Om en tolk deltar i domstolsförfarandet bör tolken under hela förhandlingen ha lämplig visuell kontakt med den deltagare i domstolsförfarandet vars språk tolkas (punkt 5.14 i rekommendationerna).
Under förhandlingen är domstolen skyldig att direkt pröva bevisningen i målet, dvs. höra personer som är inblandade i förfarandet, höra vittnesmål och granska sakkunnigutlåtanden, skriftliga utlåtanden, material och andra bevis (artikel 235.1 i civilprocesslagen).
Personer som har utsetts av ett organ (domstol, åklagarmyndighet, organ underställt kriminalvården) och som av den prövande domstolen har ombetts att anordna en videokonferens under förfarandets gång, och som ansvarar för användning och underhåll av videokonferensutrustning samt anordnandet av videokonferenser tillsammans med andra företrädare för organet som deltar i prövningen via videokonferens, måste också göra det möjligt för den person som utfrågas att lägga fram bevis och se till att detta översänds till den domstol som prövar ärendet (punkt 10.4 i beskrivningen).
Personen som hörs via videokonferens kan lämna bevis till domstolen via post, fax eller de litauiska domstolarnas e-tjänstportal (e.court.lt), eller via en företrädare för det organ (domstol, åklagarmyndighet, organ underställt kriminalvården) som av den ansvariga domstolen har ombetts att anordna en videokonferens i domstolsförfaranden, den företrädare som deltar i videokonferensförhandlingen eller på annat sätt som föreskrivs i lag (punkt 13¹ i beskrivningen).
När videokonferensen avslutats utarbetar en företrädare för det organ (domstol, åklagarmyndighet, organ underställt kriminalvården) som av den ansvariga domstolen ombads att anordna en videokonferens i domstolsförfaranden senast påföljande arbetsdag en bekräftelse med hjälp av mallen i bilagan till beskrivningen, tillsammans med en ed eller försäkran som har undertecknats av den person som hördes (om personen som ska höras är skyldig att avlägga en ed eller underteckna en försäkran) och den bevisning som har lagts fram. Detta lämnas in till den domstol som prövar ärendet (punkt 14 i beskrivningen).
Om det under en förhandling på distans uppstår ett behov av att lämna in handlingar eller bevis som inte kunde lämnas in dagen före förhandlingen beslutar domstolen om inlämning och godkännande i enlighet med processrätten. Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att alla deltagare kan se och/eller höra material som lämnas in under förhandlingen på distans. I sådana fall kan t.ex. följande beslut fattas:
- Skjuta upp förhandlingen och fastställa en tidsfrist inom vilken deltagaren i domstolsförfarandet måste lämna in handlingar och materiell bevisning i enlighet med det föreskrivna förfarandet (via domstolskansliet, per post, via EPP).
- Om alla deltagare i förfarandet är EPP-användare kan domstolen besluta om en paus och att handlingarna ska läggas till i ärendeakten via EPP utan dröjsmål, så att förhandlingen kan fortsätta samma dag efter att man har kunnat ta del av handlingarna.
- Om inte alla deltagare i förfarandet är EPP-användare kan domstolen i ett enskilt ärende besluta att förhandlingen ska skjutas upp för att en part ska kunna lämna in handlingar till domstolen per e-post och/eller för att domstolen ska kunna vidarebefordra handlingar till andra deltagare i förfarandet så att de kan ta del av dem. Domstolen vidarebefordrar sådana handlingar till den angivna e-postadressen efter att ha bedömt säkerhetsaspekterna i ärendet, inbegripet skyddet av personuppgifter, och de eventuella riskerna (punkt 5.11 i rekommendationerna).
När ett vittne eller en annan deltagare i förfarandet hörs på distans rekommenderas domstolen att säkerställa att deltagaren inte påverkas otillbörligt och att inga obehöriga medel används. Domstolen får vid behov och utifrån deltagarens tekniska utrustning vidta följande eller andra åtgärder:
- Begära ett kamerasvep av lokalen där personen befinner sig för att delta i förfarandet, i form av en roterande vy (dvs. en kontroll av lokalen som görs på distans). I detta fall är det tillrådligt att följande två villkor uppfylls:
- Deltagaren underrättas i förväg om att domstolen kommer att tillämpa en sådan åtgärd, för att förhindra överträdelse av personens dataskyddskrav.
- Deltagaren underrättas i förväg om att kameran som används måste vara mobil. Domstolen får kräva att dessa åtgärder utförs när som helst under förfarandet.
- Deltagaren påminns om förbudet mot användning av elektroniska kommunikationsmedel och rekommenderas att inifrån låsa (stänga) dörrarna till lokalen där han eller hon befinner sig för att delta i förfarandet. Före förhandlingen på distans bör personen informeras om att lokalen där han eller hon befinner sig för att delta i förfarandet måste vara avskild (den kan t.ex. inte vara en korridor). Dessutom kan domstolen begära att videokameran riktas mot dörren under hela förhandlingen.
- Personen kan uppmanas att vidta åtgärder för att säkerställa att kameran visar hela deltagaren ned till midjan, dvs. att den inte bara visar ansiktet utan även händer och den omedelbara omgivningen.
- Personen kan uppmanas att sitta längre bort från videodisplayen så att han eller hon inte kan läsa på skärmen (punkt 5.12 i rekommendationerna).
Videokonferensteknik som har utvärderats av det nationella cybersäkerhetscentrumet och erkänts vara säker, certifierad och licensierad används. Så långt det är praktiskt möjligt prioriteras
- domstolens utrustning,
- Zoom-plattformen.
3. Nationell rätt om videokonferens i frågor på straffrättens område
Användning av videokonferenser i frågor på straffrättens område regleras av
- artikel 82 i Litauens straffprocesslag,
- artikel 34.7–34.8 i lagen om domstolar,
- beskrivningen,
- beskrivningen av förfarandet för användning av videokonferensteknik i straffrättsliga frågor, godkänd genom dekret nr 1R-183 från Litauens justitieminister av den 31 maj 2021 (beskrivningen för straffrättsliga frågor),
- rekommendationerna.
I undantagsfall, om det inte är möjligt att säkerställa förhandling enligt det ordinarie förfarande som fastställs i straffprocesslagen, får prövning av ärenden och deltagande av parter i förfarandet, vittnen, sakkunniga, yrkesutövare, tolkar och andra personer som är involverade i förfarandet om så är tekniskt möjligt säkerställas med hjälp av informationsteknik och elektronisk kommunikationsteknik (via videokonferens). Detta om det är rimligt att anta att det kommer att leda till en snabbare prövning av ärendet utan att det påverkar en fullständig och objektiv utredning av alla omständigheter i ärendet eller deltagarnas rättigheter. Denna fråga avgörs vanligtvis av domstolen genom ett beslut före förhandlingen. Beslutet kan inte överklagas. Bestämmelserna i denna punkt är inte tillämpliga i fall där en åklagare, ett brottsoffer och/eller dennes ombud, en tilltalad, dennes juridiska ombud och/eller försvarare, en civilrättslig kärande, en civilrättslig motpart och/eller dennes ombud motsätter sig att informationsteknik och elektronisk kommunikationsteknik (videokonferens) används för att genomföra förhandlingen (artikel 82.2 i straffprocesslagen).
En domare, en åklagare eller en förundersökningsansvarig måste informera deltagarna i förfarandet om deras processuella rättigheter och säkerställa deras förmåga att utöva dessa rättigheter (artikel 45 i straffprocesslagen).
Domstolen fattar beslut om användning av videokonferensteknik i straffrättsliga förfaranden och informerar deltagare i förfaranden som avses i artikel 82.2 i straffprocesslagen om att de kan invända mot att videokonferensteknik används för att genomföra förhandlingen (punkt 16 i beskrivningen för straffrättsliga frågor).
Straffrättsliga förfaranden och deltagande i domstolsförfaranden med hjälp av videokonferensteknik kan anordnas antingen på domstolens eget initiativ eller på begäran av en deltagare. Begäran kan lämnas in skriftligen till domstolen, eller muntligen vid en förhandling. Begäran om att delta i förhandlingen med hjälp av videokonferensteknik kan göras av vittnen, sakkunniga, specialister, tolkar och andra deltagare i förfarandet (punkt 6 i beskrivningen för straffrättsliga frågor).
Ett organ som får begäranden om att anordna videokonferenser under förfarandet (domstol, åklagarmyndighet, litauiska kriminalvården) utser en person som ansvarar för användningen av videokonferensutrustning, dess underhåll och anordnande av videokonferenser. Innan ett beslut utfärdas begär domstolen som prövar målet information från denna person om möjligheten att anordna en videokonferens och de kommer överens om plats, datum och tid för videokonferensen.
Domstolen väljer den myndighet (domstol, åklagarmyndighet, organ underställt kriminalvården) den riktar sig till med begäran om att anordna en videokonferens under förfarandet med beaktande av var personen som ska höras är bosatt (befinner sig) och/eller den personens möjlighet att ta sig till platsen för den planerade videokonferensen.
Om domstolen och/eller myndigheten som domstolen vänder sig till för att anordna videokonferensen inte har videokonferensutrustning vänder den sig till domstolen i det distrikt inom vars territorium den är behörig, till en annan domstol eller till en annan myndighet med den nödvändiga videokonferensutrustningen för att använda utrustningen för förhöret via videokonferens. Mobil videokonferensutrustning överlämnas till domstolen och/eller det organ som domstolen har vänt sig till för att anordna en videokonferens. Den används och återlämnas i enlighet med det förfarande som fastställs i lag (punkterna 6–8 i beskrivningen).
Om en deltagare i förfarandet informerar domstolen om att han eller hon inte samtycker till förhandling på distans, eller inte har den tekniska kapacitet som krävs för att delta med hjälp av den videokonferensteknik som domstolen har angett, får domstolen anordna en hybriddistansförhandling och bjuda in den personen att närvara personligen vid förhandlingen.
Vid bedömning av deltagares möjlighet att delta i förhandlingen med hjälp av videokonferensteknik rekommenderas att hänsyn tas till följande omständigheter (listan är icke uttömmande):
- De tekniska hjälpmedel en enskild person har till sitt förfogande (om sådan information är tillgänglig för domstolen).
- Situationen för utsatta grupper av deltagare i förfarandet (underåriga, personer med funktionsnedsättning osv.) som kan hindra en individ från att delta självständigt och/eller fullt ut i förfarandet med hjälp av videokonferensteknik (punkterna 3.8–3.9 i rekommendationerna).
Domstolen bör garantera en parts rätt till effektivt bistånd av en advokat/juridisk assistent i alla domstolsförfaranden, inbegripet sekretess vid kommunikation med den deltagare som företräds. Om advokaten/den juridiska assistenten och klienten inte är fysiskt närvarande på samma plats kan domstolen vidta följande eller andra åtgärder:
- På begäran av advokaten/den juridiska assistenten och klienten/svaranden får domstolen (en anställd som utses av domstolen) flytta dem till ett separat virtuellt rum där de kan diskutera sin försvarsställning och andra frågor konfidentiellt (den licensierade Zoom-programvaran har exempelvis denna funktion i form av så kallade breakout rooms – grupprum). De återvänder sedan till den huvudsakliga mötesmiljön.
- En paus kan tillkännages, kameror och mikrofoner stängs av och klienten/svaranden får tala i telefon med advokaten/den juridiska assistenten. Om advokaten/den juridiska assistenten och klienten är fysiskt närvarande på samma plats kan de begära en paus. Under pausen stänger de av mikrofoner och kameror och återvänder till den huvudsakliga mötesmiljön efter pausen.
Om en person befinner sig i lokaler som kontrolleras av offentliga myndigheter (förvarslokal, kriminalvårdsanstalt osv.) har han eller hon rätt att begära en paus i förfarandet då alla tjänstemän lämnar lokalerna och endast den berörda personen och försvarsadvokaten är kvar (mikrofoner och kameror stängs av) (punkt 5.13 i rekommendationerna).
Om ett barn deltar i en förhandling informeras barnets juridiska ombud om förhandlingen. Förhandlingen hålls med hjälp av videokonferensteknik eller annan fjärrteknik i enlighet med det förfarande som anges i straffprocesslagen. Om ett juridiskt ombud kallas måste han eller hon inställa sig inför en förundersökningsansvarig, en åklagare, en domare eller en domstol och följa det fastställda förfarandet under en förundersökning eller förhandling i domstol (artikel 54.2 i straffprocesslagen).
Barnets bästa måste beaktas i enlighet med det förfarande som fastställs i straffprocesslagen. En psykolog ska t.ex. närvara vid alla förhör med ett barnvittne eller ett barn som är brottsoffer samt vid förhör med ett underårigt vittne eller underårigt brottsoffer när det gäller brott mot mänskligheten, hälsa, frihet, sexuellt självbestämmande och integritet, barnet och familjen samt brott i avsikt att dra vinning av underårigas prostitution eller att involvera underåriga i prostitution, eller i andra ärenden på begäran av deltagare i förfarandet eller på förslag av en förundersökningsansvarig, åklagare eller förundersökningsdomare. Psykologen ska bistå i förhöret med den underåriga med hänsyn till den underårigas sociala och psykologiska mognad. I dessa situationer ska även en företrädare för en statlig institution för skydd av barns rättigheter observera förfarandet från ett annat rum för att säkerställa att det underåriga vittnets eller det underåriga brottsoffrets rättigheter respekteras under förhöret. Företrädaren för en statlig institution för skydd av barns rättigheter får ställa frågor till den person som hörs och lämna in begäranden gällande förhöret. Ett ombud för det underåriga vittnet eller det underåriga brottsoffret har rätt att delta i förhöret först när det har fastställts att det inte kommer att påverka den underåriga (artikel 186.3 i straffprocesslagen).
På begäran av parter i förfarandet eller på initiativ av en förundersökningsansvarig, åklagare eller förundersökningsdomare ska förhör av en underårig misstänkt ske i närvaro av en psykolog som bistår i förhöret med den underåriga med hänsyn till den underårigas sociala och psykologiska mognad och/eller en företrädare för en statlig institution för skydd av barns rättigheter som observerar förfarandet för att säkerställa att den underåriga misstänkta personens rättigheter respekteras under förhöret (artikel 188.5 i straffprocesslagen).
Deltagande av en försvarare är obligatoriskt i utredningen av mål rörande gärningar där en underårig misstänks eller anklagas för att ha varit inblandad (artikel 51.1.1).
Det är förbjudet att offentliggöra uppgifter om misstänkta och brottsoffer som är underåriga (artikel 177.1 i straffprocesslagen).
En audiovisuell inspelning ska göras under en förundersökning eller domstolsförhandling i enlighet med förfarandet i artikel 82 i straffprocesslagen. Denna inspelning läggs till protokollet för en processhandling eller utskriften av en domstolsförhandling och utgör en integrerad del av protokollet/utskriften. Delgivning av inlagor sker i enlighet med förfarandet i artikel 81 i denna lag (artikel 82.6 i straffprocesslagen).
Den ljudinspelning som görs i straffrättsliga förfaranden läggs till utskriften av förhandlingen genom att den överförs till LITEKO eller spelas in på ett datamedium i enlighet med det förfarande som anges i beskrivningen av förfarandet för ljudinspelningar av domstolsförhandlingar, godkänd genom domstolsrådets resolution nr 13-P-22-7.1.2 av den 14 februari 2014 (resolutionen). Den utgör en integrerad del av förhandlingen, och deltagarna i förfarandet har rätt att få tillgång till och ta emot kopior av ljudinspelningen i enlighet med det förfarande som fastställs i lagstiftningen.
Ljudinspelningar av offentliga förhandlingar som har spelats in med hjälp av en stationär enhet för ljudinspelning överförs automatiskt från enheten till LITEKO, såvida inte ljudinspelningen av tekniska skäl överförs manuellt från domstolens lokala server till LITEKO.
Ljudinspelningar av offentliga förhandlingar som har spelats in med hjälp av en mobil enhet för ljudinspelning överförs manuellt till LITEKO.
Ljudinspelningar av förhandlingar som inte är offentliga liksom ljudinspelningar som överförs till LITEKO enligt kraven i lagstiftning om arkivering av ärenden, spelas in på ett datormedium (CD-ROM osv.) som säkerställer skydd mot ändringar och mot förstörelse av de ljudinspelningar som lagras. Detta medium bifogas ärendeakten och behandlas i enlighet med det förfarande som fastställs i lag (punkterna 12–13 och 15 i resolutionen).
Personer kan få tillgång till ljudinspelningar som görs i mål som prövas i domstolar i enlighet med förfarandet som fastställs i de rättsakter som reglerar förfarandet för tillgång till material i straffrättsliga och civilrättsliga frågor samt gällande administrativa brott och förseelser (punkterna 5–6 i resolutionen).
Ljud- och videoinspelningar som görs med hjälp av videokonferensteknik lagras i enlighet med det förfarande som fastställts av domstolsrådet (punkt 14 i beskrivningen för straffrättsliga frågor).
Automatisk tal till text-teknik kan användas.
I straffprocesslagen (Avsnitt 5. Överklagande under en förundersökning) föreskrivs möjligheten att överklaga processhandlingar och beslut som fattas av en förundersökningsledare eller åklagare.
I artikel 6271 i Litauens civillag föreskrivs möjligheten att få ersättning för skador orsakade av en myndighets eller dess anställdas rättsstridiga agerande (handlingar eller försummelser) som direkt påverkar enskilda personers rättigheter, friheter och intressen (rättsliga eller individuella handlingar, administrativa handlingar, fysiska handlingar osv. utförda av staten eller kommunala myndigheter, med undantag för rättsliga domar, beslut och avgöranden).
Typen av konferens (videokonferens eller telekonferens) och specifik videokonferensteknik (centraliserad videokonferensutrustning vid domstolen [domstolens utrustning], Zoom, Microsoft Teams, fast eller mobil telefoni osv.) väljs ut, organiseras och administreras av den domare som prövar målet med beaktande av omständigheterna i ärendet, den videokonferensteknik som domstolen har tillgång till och dess tillgänglighet samt deltagarnas tillgång till relevant teknik.
Mot bakgrund av behovet att säkerställa elektronisk säkerhet för de uppgifter som tillhandahålls i domstolsförfaranden på distans är rekommendationen att använda videokonferensteknik som har bedömts och erkänts som säker av det nationella cybersäkerhetscentrumet, och så långt det är möjligt prioritera
- domstolens utrustning,
- Zoom-plattformen, med användande av licenser som utfärdats till domstolar (via ett domstolskonto).
För att säkerställa att de tekniska resurser som står till domstolarnas förfogande fördelas korrekt och att domare har lika tillgång till den videokonferensteknik som upphandlas inom ramen för domstolssystemet rekommenderas att domstolen antar en tidsplan för dess användning, ett bokningsförfarande eller andra organisatoriska åtgärder enligt överenskommelse inom domstolen (punkterna 3.2–3.4 i rekommendationerna).
Rättsliga förfaranden med hjälp av videokonferensteknik anordnas i enlighet med de rättegångsregler som fastställs i straffprocesslagen, förfarandet för användning av videokonferensteknik som anges i beskrivningen och andra rättsakter (punkt 5 i beskrivningen för straffrättsliga frågor), kapitel II i beskrivningen (anordnande och genomförande av videokonferenser) samt i enlighet med förfarandet i punkterna 3–5 i rekommendationerna.
Straffrättsliga förfaranden och deltagande i domstolsförfaranden med hjälp av videokonferensteknik kan anordnas antingen på domstolens eget initiativ eller på begäran av en deltagare. Begäran kan lämnas in skriftligen till domstolen, eller muntligen vid en förhandling. Begäran om att delta i förhandlingen med hjälp av videokonferensteknik kan göras av vittnen, sakkunniga, specialister, tolkar och andra deltagare i förfarandet (punkt 6 i beskrivningen för straffrättsliga frågor).
Frågan om huruvida förhandlingen bör genomföras via videokonferens avgörs genom ett motiverat beslut av den domstol som prövar målet. Ett organ som får begäranden om att anordna videokonferenser under förfarandet (domstol, åklagarmyndighet, litauiska kriminalvården) utser en person som ansvarar för användningen av videokonferensutrustning, dess underhåll och anordnande av videokonferenser. Innan ett beslut utfärdas begär domstolen som prövar målet information från denna person om möjligheten att anordna en videokonferens och de kommer överens om plats, datum och tid för videokonferensen. Förteckningen över personer utsedda av myndigheten till vilken en begäran om anordnande av en videokonferens under domstolsförfaranden ställs (domstol, åklagarmyndighet, organ underställt kriminalvården), som ansvarar för användningen av sådan videokonferensutrustning, dess underhåll och anordnandet av videokonferenser, tillsammans med deras kontaktuppgifter (institution, telefonnummer, e-postadress) offentliggörs av den nationella domstolsförvaltningen på domstolssystemets intranät. Ändringar av utsedd person eller kontaktuppgifter ska meddelas den nationella domstolsförvaltningen som sedan uppdaterar förteckningen (punkt 6 i beskrivningen).
Automatisk tal till text-teknik får användas under förhandlingar.
I straffprocesslagen föreskrivs hur personer som är närvarande vid förhandlingen ska identifieras:
En deltagare i förfarandet som deltar i förhandlingen med hjälp av videokonferensteknik ska identifiera sig och visa en handling som styrker hans eller hennes identitet på ett sådant sätt att domstolen kan jämföra den med en kopia av den handling som lämnats in till domstolen, bestyrkt i enlighet med det förfarande som anges i lag, och/eller med handlingarna i ärendeakten som kan användas för att bekräfta personens identitet.
Domstolen säkerställer att deltagarens personnummer och andra uppgifter från hans eller hennes identitetshandling inte lämnas ut till andra deltagare i förfarandet eller tredje parter under förhandlingen, utom i de fall där andra deltagare i förfarandet kan få kännedom om dessa uppgifter från ärendeakten de har tillgång till i enlighet med förfarandet i straffprocesslagen.
Om en person närvarar vid en förhandling med hjälp av videokonferensteknik och domstolen som prövar ett brottmål hyser rimliga tvivel om personens identitet, och dessa tvivel inte kan undanröjas, skjuter domstolen upp förhandlingen så att den kan ske i direkt närvaro av de personer som har kallats av domstolen (punkterna 12–13 i beskrivningen för straffrättsliga frågor).
Identiteten på en person som förhörs via videokonferens kan också fastställas på annat sätt genom beslut av den domstol som prövar målet (punkt 13 i beskrivningen).
En domare, en åklagare eller en förundersökningsansvarig måste informera deltagarna i förfarandet om deras processuella rättigheter och säkerställa deras förmåga att utöva dessa rättigheter (artikel 45 i straffprocesslagen).
Rättsliga förfaranden med hjälp av videokonferensteknik anordnas i enlighet med de rättegångsregler som fastställs i straffprocesslagen, förfarandet för användning av videokonferensteknik som anges i denna beskrivning och andra rättsakter (punkt 5 i beskrivningen för straffrättsliga frågor).
Den misstänkta personens rättigheter (artikel 21.4 i straffprocesslagen), den tilltalades rättigheter (artikel 22.3 i straffprocesslagen), brottsoffrets rättigheter (artikel 28 i straffprocesslagen) och andra deltagares rättigheter fastställs i straffprocesslagen.
Deltagare i förfarandet (en misstänkt, en tilltalad, ett brottsoffer osv.) garanteras rätten till en tolk (artikel 8 i straffprocesslagen).
En person som misstänks eller anklagas för att ha begått en brottslig gärning har rätt att utan dröjsmål och på ett språk som han eller hon till fullo förstår få information om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom eller henne, att ha tillräckligt med tid och resurser för att förbereda sitt försvar, att förhöra eller begära förhör med vittnen samt att kostnadsfritt ta hjälp av en tolk om han eller hon inte förstår eller talar litauiska (artikel 45.7 i straffprocesslagen).
Vid behov samordnar den begärande domstolen och den anmodade myndigheten åtgärder för att skydda personen som ska höras och för att se till att personen som ska höras vid behov bistås av en tolk (punkt 12 i beskrivningen).
Videokonferensteknik som har bedömts och erkänts som säker av det nationella cybersäkerhetscentrumet bör användas. Så långt det är praktiskt möjligt prioriteras
- domstolens utrustning,
- Zoom-plattformen.
4. Avgifter i förfaranden i frågor på privaträttens område
Förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande
Bestämmelserna i artikel 434.1–434.3 i Litauens civilprocesslag om beräkning och betalning av stämpelavgifter (artikel 21 i litauisk lag nr X-1809 av den 13 november 2008 som införlivar EU-lagstiftning och internationella bestämmelser på civilrättens område [lagen]) gäller i förfaranden om utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande.
Förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande
Europeiska småmålsförfaranden omfattas av en stämpelskatt som uppgår till det belopp som anges i artikel 80.1.1 i Litauens civilprocesslag (artikel 27 i lagen).
Förordning (EU) nr 655/2014 om inrättande av ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av privaträttslig natur
En ansökan om ett europeiskt beslut om kvarstad på bankmedel samt de rättsmedel som avses i kapitel 4 i förordning (EU) nr 655/2014 omfattas av en stämpelavgift som uppgår till samma belopp som stämpelskatten som, i förekommande fall, ska betalas för ansökningar om interimistiska åtgärder eller enskilda överklaganden av beslut om interimistiska åtgärder, beroende på vad som är tillämpligt (artikel 3119 i lagen).
Förordning (EG) nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar
Ansökningar om rättelse eller återkallande av en europeisk exekutionstitel är befriade från stämpelskatt (artikel 16.3 i lagen).
En gäldenärs ansökan om vägran av verkställighet enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 805/2004 är befriad från stämpelskatt (artikel 17.2 i lagen).
Förordning (EU) nr 650/2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg
En ansökan om erkännande av en dom från en utländsk domstol (skiljeförfarande) är befriad från stämpelskatt (artikel 811.4 i civilprocesslagen).
En ansökan om tillstånd att verkställa en dom från en domstol i ett EU-medlemsland är befriad från stämpelskatt (artikel 4.4 i lagen).
Förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning)
En ansökan om erkännande av en dom från en utländsk domstol (skiljeförfarande) är befriad från stämpelskatt (artikel 811.4 i civilprocesslagen).
En ansökan om tillstånd att verkställa en dom från en domstol i ett EU-medlemsland är befriad från stämpelskatt (artikel 4.4 i lagen).
Förordning (EU) nr 606/2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor
Ansökningar om vägran av erkännande eller verkställighet av en skyddsåtgärd enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 606/2013 prövas av Litauens appellationsdomstol. Dessa ansökningar prövas genom att i tillämpliga delar tillämpa de bestämmelser som anges i artikel 4.4, 4.5 och 4.6 i lagen (artikel 3116.21 i lagen).
En ansökan om erkännande av en dom från en utländsk domstol (skiljeförfarande) är befriad från stämpelskatt (artikel 811.4 i civilprocesslagen).
En ansökan om tillstånd att verkställa en dom från en domstol i ett EU-medlemsland är befriad från stämpelskatt (artikel 4.4 i lagen).
Förordning (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet
Ansökningar om vägran att verkställa ursprungsdomstolens beslut om underhållsbidrag, helt eller delvis, enligt artikel 21.2 i förordningen prövas av Litauens appellationsdomstol. Dessa ansökningar prövas genom att i tillämpliga delar tillämpa de bestämmelser som anges i artikel 4.4, 4.5 och 4.6 i lagen (artikel 313.1 i lagen).
Ansökningar om verkställbarhetsförklaring i enlighet med artikel 27.1 i förordning nr 4/2009 och överklaganden av domar gällande sådana ansökningar i enlighet med artikel 32.2 i förordning nr 4/2009 prövas av Litauens appellationsdomstol. Dessa ansökningar och överklaganden prövas genom att i tillämpliga delar tillämpa de bestämmelser som anges i artikel 4.4, 4.5 och 4.6 i lagen (artikel 314.1 i lagen).
En ansökan om erkännande av en dom från en utländsk domstol (skiljeförfarande) är befriad från stämpelskatt (artikel 811.4 i civilprocesslagen).
En ansökan om tillstånd att verkställa en dom från en domstol i ett EU-medlemsland är befriad från stämpelskatt (artikel 4.4 i lagen).
Förordning (EU) 2016/1103 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden
En ansökan om erkännande av en dom från en utländsk domstol (skiljeförfarande) är befriad från stämpelskatt (artikel 811.4 i civilprocesslagen).
En ansökan om tillstånd att verkställa en dom från en domstol i ett EU-medlemsland är befriad från stämpelskatt (artikel 4.4 i lagen).
Förordning (EU) nr 2019/1111 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning)
Begäranden om ett beslut som avses i artikel 30.3 i förordning (EU) 2019/1111 om att det inte finns några grunder för vägran av erkännande som avses i artiklarna 38 och 39 i förordning (EU) 2019/1111, ansökningar om vägran av erkännande som avses i artikel 40.1 i förordning (EU) 2019/1111 samt ansökningar om vägran av verkställighet som avses i artikel 59.1 i förordning (EU) 2019/1111, om de grundar sig på bestämmelserna i artikel 39 i förordning (EU) 2019/1111 eller på andra grunder som anges i förordning (EU) 2019/1111, prövas av Litauens appellationsdomstol. Sådana ansökningar prövas genom att i tillämpliga delar tillämpa de bestämmelser som anges i artikel 4.4, 4.5 och 4.6 i lagen (artikel 9.2–9.3 i lagen).
Ansökningar om överföring av behörighet från en utländsk domstol och ansökningar om överföring av behörighet till en utländsk domstol enligt artiklarna 12 och 13 i förordning (EU) 2019/1111 och artiklarna 8 och 9 i Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 prövas av Litauens appellationsdomstol. Sådana ansökningar prövas i enlighet med förfarandet i kapitel XXXIX i Litauens civilprocesslag, i den mån förordning (EU) 2019/1111, Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 och denna lag inte föreskriver något annat. Sådana ansökningar är befriade från stämpelskatt (artikel 122.1 och 122.2 i lagen).
En ansökan om erkännande av en dom från en utländsk domstol (skiljeförfarande) är befriad från stämpelskatt (artikel 811.4 i civilprocesslagen).
En ansökan om tillstånd att verkställa en dom från en domstol i ett EU-medlemsland är befriad från stämpelskatt (artikel 4.4 i lagen).
Utfärdande av kopior (utdrag) i enlighet med förordning (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet
Enligt artikel 81 i civilprocesslagen fastställs avgiften för kopior av ärendeakten (inklusive den elektroniska akten) och förfarandet för betalning av avgiften genom den litauiska regeringens resolution nr 1368 av den 3 november 2004 om godkännande av beskrivningen av förfarandet för fastställande av avgifter och betalning för kopior av material i straffrättsliga förfaranden och handlingar i straffrättsliga förfaranden vid förundersökningsinstitutioner, åklagarmyndigheter och domstolar, samt kopior av förvaltningsrättsliga och civilrättsliga mål och handlingar i sådana mål vid domstolar.
För utfärdande, korrigering, ändring eller upphävande av det europeiska arvsintyget och utarbetande av styrkande handlingar i enlighet med förordning (EU) nr 650/2012 betalas ersättning till notarius publicus i enlighet med punkterna 16 och 30.6–30.7 i förteckningen över notarius publicus arvoden (avgifter) för utfärdande av notariehandlingar, utarbetande av förslag till transaktioner, rådgivning och tekniska tjänster samt undantag från dessa arvoden, som godkänts genom den litauiska regeringens resolution nr 498 av den 28 juni 2023.
Utfärdande av intyg enligt förordning (EU) nr 1215/2012
Intyget enligt artikel 53 i förordningen utfärdas av den domstol som fattade beslutet på begäran av den berörda personen. En ansökan om ett sådant intyg görs i enlighet med det allmänna förfarandet, per post eller via informationssystemet för Litauens domstolar, LITEKO. En ansökan om utfärdande av ett intyg omfattas inte av stämpelskatt. Detta rör sig inte om en ny tvist och intyget utfärdas därför i slutet av förfarandet och efter prövningen av målet i sak efter det att domen har vunnit laga kraft.
På begäran av en person utfärdas intyg enligt artikel 60 i förordningen av
- den notarius publicus som utfärdade den officiella handlingen; notarius publicus tar en avgift för detta,
- den domstol som meddelade beslutet om godkännande av ett förlikningsavtal. En ansökan om ett sådant intyg görs i enlighet med det allmänna förfarandet, per post eller via informationssystemet för Litauens domstolar, LITEKO. En ansökan om utfärdande av ett intyg omfattas inte av stämpelskatt. Detta rör sig inte om en ny tvist och intyget utfärdas därför i slutet av förfarandet och efter prövningen av målet i sak.
Utfärdande av intyg enligt förordning (EU) nr 606/2013
En ansökan om intyg enligt artiklarna 5 och 14 i förordningen görs i enlighet med det allmänna förfarandet, per post eller via informationssystemet för Litauens domstolar, LITEKO. En ansökan om utfärdande av ett intyg omfattas inte av stämpelskatt. Detta rör sig inte om en ny tvist och intyget utfärdas därför i slutet av förfarandet och efter prövningen av målet i sak.
Utfärdande av intyg enligt förordning (EU) 2016/1103
En ansökan om utfärdande av intyg enligt artikel 45.3 b i förordningen görs i enlighet med det allmänna förfarandet, per post eller via informationssystemet för Litauens domstolar, LITEKO. En ansökan om ett intyg omfattas inte av stämpelskatt. Detta rör sig inte om en ny tvist och intyget utfärdas därför i slutet av förfarandet och efter prövningen av målet i sak.
Utfärdande av intyg enligt förordning (EU) 2016/1104
En ansökan om utfärdande av intyg enligt artikel 45.3 b i förordningen görs i enlighet med det allmänna förfarandet, per post eller via informationssystemet för Litauens domstolar, LITEKO. En ansökan om ett intyg omfattas inte av stämpelskatt. Detta rör sig inte om en ny tvist och intyget utfärdas därför i slutet av förfarandet och efter prövningen av målet i sak.
Utfärdande av intyg enligt förordning (EU) nr 2019/1111
En ansökan om intyg enligt förordningen görs i enlighet med det allmänna förfarandet, per post eller via informationssystemet för Litauens domstolar, LITEKO. En ansökan om utfärdande av ett intyg omfattas inte av stämpelskatt. Detta rör sig inte om en ny tvist och intyget utfärdas därför i slutet av förfarandet och efter prövningen av målet i sak.
Förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden (omarbetning)
Inlämnande av borgenärers fordringar enligt lagstiftningen om litauiska juridiska personers insolvens (artikel 41) och litauiska fysiska personers konkurs (artikel 23) är skattebefriat.
Ett domstolsbeslut som godkänner eller avslår borgenärers fordringar genom ett extraordinärt överklagande kan överklagas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i lag (ett enskilt överklagande omfattas av stämpelskatt enligt artikel 80.2 i civilprocesslagen).
Kommunikation mellan fysiska eller juridiska personer eller deras företrädare och centralmyndigheterna är undantagen enligt förordning nr 4/2009 (med undantag för återbetalning av kostnader för fri rättshjälp i enlighet med det förfarande som fastställs i Litauens lag om statligt garanterad rättshjälp).
Kommunikation (inlämning av begäranden osv.) med centrala myndigheter är undantagen enligt förordning 2019/1111.
Kommunikation (inlämning av begäranden) med de behöriga myndigheterna i enlighet med kapitel IV i direktiv 2003/8/EG
Inga avgifter tas ut för att lämna in ansökningar till den behöriga myndigheten (tjänsten för statligt garanterad rättshjälp), men det kan vara nödvändigt att återbetala den åtföljande kostnaden för tolkning, ansökan om rättshjälp och handlingar som styrker en persons rätt till rättshjälp osv. i enlighet med det förfarande som fastställs i Litauens lag om statligt garanterad rättshjälp.
5. Elektroniska betalningsmetoder
Som en del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning har Litauen sedan den 1 januari 2016 använt sig av det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) för betalningar och autogireringar.
Stämpelskatt, böter som åläggs av domstol, kostnader för sekundär rättshjälp och kostnader för förfaranden som ska ersättas staten kan betalas
- via banköverföring till konton för skatteuppbörd tillhörande den statliga skatteinspektionen under finansministeriet som finns vid olika banker; den statliga skatteinspektionens kontonummer finns här,
- online via e.teismas.lt; notera att om inlagor och bilagor till dessa endast lämnas in till domstolen på elektronisk väg, och om sökanden har begärt att få inlagor endast på detta sätt, betalas 75 % av den stämpelskatt som ska betalas för inlagan i fråga.
Vid betalning via banköverföring till konton för skatteuppbörd tillhörande den statliga skatteinspektionen under finansministeriet kan betalaren välja en betalningsmetod som är enkel och tillgänglig för honom eller henne.
Tillgången till betalningsmetoder främjas också av incitamentet att betala 75 % av den stämpelskatt som ska betalas för inlagan i fråga när inlagor och bilagor till dessa endast lämnas in på elektronisk väg. Detta minskar användningen av kontantbetalningar.
6. Underrättelse om tidig användning av det decentraliserade it-systemet
Det finns inga planer på att börja använda det decentraliserade it-systemet före de tidsfrister som anges i förordning (EU) 2023/2844.
7. Underrättelse om tidig användning av videokonferenser i frågor på privaträttens område
Det finns inga planer på att tillämpa artikel 5 i förordning (EU) 2023/2844 före den 1 maj 2025.
8. Underrättelse om tidig användning av videokonferenser i frågor på det straffrättsliga området
Det finns inga planer på att tillämpa artikel 6 i förordning (EU) 2023/2844 före den 1 maj 2025.