Hoppa till huvudinnehåll
svenska

Kan stadgan tillämpas i mitt fall?

Om du anser att dina grundläggande rättigheter kränks hjälper detta avsnitt dig att ta reda på om EU-stadgan kan skydda dig.

Inledning

Med hjälp av denna checklista kan man ta reda på om ett visst fall omfattas av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna

Stadgan tillämpas endast på åtgärder från

  • EU-organ, eller
  • nationella organ i EU-länder, när dessa genomför EU-lagstiftning.

Med hjälp av checklistan kan man avgöra när nationella organ agerar för att genomföra EU:s lagstiftning.

Behöver du mer information?

Ansvarsfriskrivning

Syftet med denna checklista är endast att ge vägledning. Den ger inte juridisk rådgivning till enskilda och vi tar inget ansvar i detta avseende.

Om du är en privatperson som vill ha råd om hur du väcker talan bör du söka professionell juridisk rådgivning om just din situation.

Här ges bara vägledning om huruvida stadgan rent teoretiskt är tillämplig i ett enskilt fall. Om svaret på den frågan är ja, innebär detta inte automatiskt att stadgan har åsidosatts.

Checklista

Charterclick steps
Vem hävdar att en grundläggande rättighet har kränkts?
Läs om vem som skyddas av stadgan i avsnitt 1 i del II i handledningen.
Gäller ärendet en grundläggande rättighet för EU-medborgare?
Se listan med stadgans bestämmelser

Consider the following list of the Charter’s provisions

Ärendet kan gälla en grundläggande rättighet som stadgan inte garanterar EU-medborgare (t.ex. rätten till asyl enligt artikel 18). Ärendet kan också gälla en rättighet som inte är en grundläggande rättighet enligt stadgan.
Innan man kan dra slutsatsen att EU:s grundläggande rättigheter inte är relevanta för ärendet bör man komma ihåg att stadgan inte är det enda sätt som grundläggande rättigheter skyddas på i EU. I avsaknad av ett EU-regelverk för rättigheter har EU-domstolen sedan 1970-talet skyddat grundläggande rättigheter genom att upphöja dem till allmänna EU-rättsliga principer. Lissabonfördraget bekräftar att principerna utgör en källa till EU:s grundläggande rättigheter. Läs mer i avsnitt 2.3 i del I i handledningen.
Om ärendet kan gälla en grundläggande rättighet som är en allmän princip i EU-rätten ska du gå vidare till nästa fråga i checklistan. I likhet med stadgan är EU:s allmänna principer bindande för EU:s institutioner, organ, kontor och byråer och för medlemsländerna när de tillämpar EU-rätten.
Om varken stadgans rättigheter eller EU-rättens allmänna principer är relevanta för ärendet är det troligen inte fråga om någon kränkning av en grundläggande EU-rättighet (eller kränkning av en grundläggande rättighet överhuvudtaget).

Gäller ärendet en grundläggande rättighet som EU-rätten ger medborgare i länder utanför EU

Consider the following list of the Charter’s provisions. Does the case involve one of the following fundamental rights listed?

Ärendet kan gälla en grundläggande rättighet som stadgan inte garanterar medborgare i länder utanför EU (t.ex. rösträtt och valbarhet i val till Europaparlamentet och kommunala val enligt artiklarna 39-40 och rätt till diplomatiskt och konsulärt skydd enligt artikel 46). Ärendet kan också gälla en rättighet som inte är en grundläggande rättighet enligt stadgan.
Innan man kan dra slutsatsen att EU:s grundläggande rättigheter inte är relevanta för ärendet bör man komma ihåg att stadgan inte är det enda sätt som grundläggande rättigheter skyddas på i EU. I avsaknad av ett EU-regelverk för rättigheter har EU-domstolen sedan 1970-talet skyddat grundläggande rättigheter genom att upphöja dem till allmänna EU-rättsliga principer. Lissabonfördraget bekräftar att principerna utgör en källa till EU:s grundläggande rättigheter. Läs mer i avsnitt 2.3 i del I i handledningen.
Om ärendet kan gälla en grundläggande rättighet som är en allmän princip i EU-rätten ska du gå vidare till nästa fråga i checklistan. I likhet med stadgan är EU:s allmänna principer bindande för EU:s institutioner, organ, kontor och byråer och för medlemsländerna när de tillämpar EU-rätten.
Om varken stadgans rättigheter eller EU-rättens allmänna principer är relevanta för ärendet är det troligen inte fråga om någon kränkning av en grundläggande EU-rättighet (eller kränkning av en grundläggande rättighet överhuvudtaget).

Gäller ärendet en grundläggande rättighet som även gäller juridiska personer?
For information on the protection offered by the Charter to legal persons, see Section 1.1 Part IIof the Tutorial.

Ärendet gäller en grundläggande rättighet som även gäller för juridiska personer, i enlighet med formuleringen i stadgan eller EU-domstolens tolkning.
Observera att utövandet av den grundläggande rättigheten i fråga kan vara begränsad till en snävare grupp av juridiska personer. Artiklarna 42, 43 och 44 gäller till exempel bara juridiska personer som har sitt säte i ett EU-land. I vissa fall innehåller EU-domstolens rättspraxis indikationer i detta avseende (se mål C-279/09 DEB om juridiska personers rätt till rättshjälp).
Om den grundläggande rättigheten i fråga motsvaras av en grundläggande rättighet i Europakonventionen enligt artikel 52.3 i stadgan kan det vara värt att beakta rättspraxis från Europadomstolen för mänskliga rättigheter med hjälp av databasen HUDOC.
I målet DEB beaktade EU-domstolen denna rättspraxis för att avgöra om en juridisk person kan ansöka om rättshjälp. När det gäller huruvida Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis är relevanta för att tolka stadgan kan du läsa mer i avsnitt 5.1 i del III i handledningen.

Se listan med stadgans bestämmelser. Gäller ärendet en av rättigheterna i listan?

Ärendet gäller en grundläggande rättighet som enbart kan åberopas av fysiska personer. Det föreligger alltså inte någon kränkning av en grundläggande rättigheter som garanteras juridiska personer enligt EU-rätten.

Se listan med stadgans bestämmelser. Gäller ärendet en av rättigheterna i listan?

Ärendet gäller en grundläggande rättighet som skyddas i stadgan, men det är osäkert om skyddet enligt EU-rätten också omfattar juridiska personer.
Du kan gå vidare till nästa fråga, men om du anser att ärendet omfattas av EU-rätten ska du komma ihåg att det inte är säkert att den berörda personen kan åberopa den grundläggande rättigheten i fråga. Gå vidare till nästa fråga.

Ärendet gäller inte en grundläggande rättigheter som skyddas i stadgan.
Men innan man kan dra slutsatsen att EU:s grundläggande rättigheter inte är relevanta för ärendet bör man komma ihåg att stadgan inte är det enda sätt som grundläggande rättigheter skyddas på i EU. I avsaknad av ett EU-regelverk för rättigheter har EU-domstolen sedan 1970-talet skyddat grundläggande rättigheter genom att upphöja dem till allmänna EU-rättsliga principer. Lissabonfördraget bekräftar att principerna utgör en källa till EU:s grundläggande rättigheter. Läs mer i avsnitt 2.3 i del I i handledningen.
Om ärendet kan gälla en grundläggande rättighet som är en allmän princip i EU-rätten ska du gå vidare till nästa fråga i checklistan. I likhet med stadgan är EU-rättens allmänna principer bindande för EU:s institutioner, organ, kontor och byråer och för medlemsländerna enbart när de tillämpar EU-rätten.
Om varken stadgans rättigheter eller EU-rättens allmänna principer är relevanta för ärendet är det troligen inte fråga om någon kränkning av en grundläggande EU-rättighet (eller kränkning av en grundläggande rättighet överhuvudtaget).

Vem har orsakat den påstådda kränkningen?
Innan du svarar råder vi dig att läsa relevant avsnitt i handledningen (se nedan):
Den påstådda kränkningen är följden av

För att kunna utföra sina uppgifter antar EU:s instiutioner, organ, kontor och byråer rättsakter som kan vara bindande eller icke-bindande (se artikel 288 i EUF-fördraget och avsnitt 2 i del II i handledningen).
Enligt artikel 288 i EUF-fördraget är förordningar, direktiv och beslut bindande. Internationella avtal som EU ingår med länder utanför EU eller andra internationella organisationer har också rättsligt bindande verkan.
Enligt samma artikel i fördraget är rekommendationer och yttranden inte bindande.
Det går också att anta rättsakter med andra beteckningar. Enligt vedertagen rättspraxis bedöms deras verkan från fall till fall för att avgöra om de mot bakgrund av faktiska omständigheter kan likställas (även formellt) med rättsligt bindande akter.
Generellt sett är EU:s institutioner, organ, kontor och byråer skyldiga att följa stadgan i all sin verksamhet oavsett vilken typ av rättsakt det gäller. Däremot finns det olika möjligheter att reagera på en överträdelse som härrör från en EU-rättsakt beroende på dess typ och verkan.

Mot bakgrund av förklaringen i avsnitt 2.1 i del II i handledningen består den påstådda kränkningen av en grundläggande rättighet av följande:
Trädde rättsakten i kraft före eller efter den 1 december 2009?

Stadgan är tillämplig. Gå vidare till nästa fråga för att avgöra vilka rättsmedel som står till förfogande.

EU-stadgan blev rättsligt bindande det här datumet då Lissabonfördraget trädde i kraft.

När ska den påstådda kränkningen av stadgan ha inträffat?

Stadgan var inte rättsligt bindande när kränkningen inträffade. De grundläggande rättigheterna var emellertid skyddade som allmänna principer i EU-rätten. Det kan vara värt att kontrollera om EU-domstolen har gett en sådan status till den grundläggande rättighet som ärendet gäller (läs mer i avsnitt 2.3 i del I i handledningen). Gå i så fall vidare till nästa fråga. Annars är det troligt att det inte skett någon kränkning av en grundläggande rättighet.

Stadgan är tillämplig. Gå vidare till nästa fråga för att avgöra vilka rättsmedel som står till förfogande.

Det beteende som påstås strida mot stadgan inträffade

Stadgan var inte rättsligt bindande när kränkningen inträffade. De grundläggande rättigheterna var emellertid skyddade som allmänna principer i EU-rätten. Det kan vara värt att kontrollera om EU-domstolen har gett en sådan status till den grundläggande rättighet som ärendet gäller (läs mer i avsnitt 2.3 i del I i handledningen). Gå i så fall vidare till nästa fråga. Annars är det troligt att det inte skett någon kränkning av en grundläggande rättighet.

Stadgan är tillämplig. Gå vidare till nästa fråga för att avgöra vilka rättsmedel som står till förfogande.

När ska den påstådda kränkningen ha inträffat?
The EU Charter has been legally binding since 1st December 2009, the date when the Lisbon Treaty entered into force. The alleged violation occurred:
När inträffade kränkningen mer exakt?

Stadgan var inte rättsligt bindande vid tidpunkten för omständigheterna. De grundläggande rättigheterna var emellertid skyddade som allmänna principer i EU-rätten. Det kan vara värt att kontrollera om EU-domstolen har gett en sådan status till den grundläggande rättighet som ärendet gäller (läs mer om EU-rättens allmänna principer i avsnitt 2.3 i del I i handledningen).
Om inte är det troligt att det inte skett någon kränkning av EU:s grundläggande rättigheter.
Om svaret är ja ska du gå vidare till nästa fråga för att fastställa om ärendet omfattas av EU-rätten: I likhet med stadgan gäller EU-rättens allmänna principer bara nationella rättsakter som genomför EU-rätten.

Omfattas ärendet av EU-rätten?
According to Article 51(1), the Charter states that the provisions thereof are binding on the Member States “only when they are implementing EU law”. The national provision at issue:

För att omfattas av stadgan räcker det inte att hävda att ärendet gäller en kränkning av en de grundläggande rättigheter som skyddas i stadgan.
Man måste först avgöra om en annan regel i EU:s primär- eller sekundärrätt än den som påstås ha kränkts i stadgan är tillämplig i ärendet (dvs. om omständigheterna i ärendet omfattas av personkretsen och det materiella och tidsmässiga tillämpningsområdet). Tillämpningen av den regeln utlöser också tillämpningen av stadgan.
I avsnitt 2 i del III i handledningen finns en översikt över de vanligaste situationerna som omfattas av EU-rätten, baserad på EU-domstolens gällande rättspraxis.
Följande frågor hjälper dig att avgöra om det aktuella ärendet omfattas av EU-rätten.
Om ärendet inte omfattas av EU-rätten finns det dock annat skydd av grundläggande rättigheterna enligt nationell rätt eller Europakonventionen.

Gäller ärendet en rättighet enligt EU-rätten?

Enligt EU-domstolens rättspraxis att det ”i avsaknad av gemenskapsrättslig reglering på området ankommer på varje medlemsstat att i sin nationella rättsordning ange vilka domstolar som är behöriga att fastställa förfaranderegler som avser att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har på grund av gemenskapsrätten“ (se t.ex., mål C-276/01, Steffensen).
Stadgan (särskilt artikel 47 om effektiva rättsmedel) gäller för nationella förfaranderegler som, oavsett om de har antagits i detta specifika syfte, reglerar utövandet av rättigheter som enskilda har enligt EU-rätten vid nationella domstolar.
Se exemplet i punkt 3 i avsnitt 2 i del III i handledningen.
Du måste därför undersöka om ärendet gäller en rättighet (en annan än den grundläggande rättighet som påstås ha kränkts) som EU-rätten ger enskilda genom en bindande EU-rättsakt eller en bestämmelse i EU:s primärrätt (dvs. en bestämmelse i EU-fördragen som den om fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer).

Gäller ärendet ett åsidosättande av en skyldighet i EU-rätten?

I EU:s rättsakter krävs allt oftare att medlemsländerna ska tillämpa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder om skyldigheterna i rättsakterna eller genomförandebestämmelserna inte uppfylls.
Medlemsländerna kan anta särskilda påföljder som ska uppfylla stadgans krav på skydd av de grundläggande rättigheterna. De kan också använda sig av samma påföljder som de som används för jämförbara nationella brott. I så fall kan stadgan bara åberopas när påföljderna tillämpas på brott mot en skyldighet som följer av EU-rätten. Se exemplet i punkt 4 i avsnitt 2 i del III i handledningen.
Du måste därför undersöka om ärendet gäller brott mot en skyldighet som följer av en bindande EU-rättsakt eller en bestämmelse i EU:s primärrätt.

See the explanation of this situation in Section 2 Part III of the Tutorial, no. 7.
Finns det någon rättsligt bindande EU-rättsakt som är relevant för ärendet?
Mr X is a third country national who has legally resided in the Member State Y since 2005. In 2016, his application for a housing benefit was rejected, on the ground that the funds for third-country nationals were exhausted. The national law concerning the housing benefit at issue foresees different criteria as regards the granting of the benefit, depending on the personal status of the applicant; in particular, the criteria applied to third-country nationals are less favorable than those applied to EU citizens. Whilst no EU measure concerning specifically the granting of housing benefits, Article 11(1) of on the status of third-country nationals who are long-term residents stipulates: “‘Long-term residents shall enjoy equal treatment with nationals as regards: (d) social security, social assistance and social protection as defined by national law”. If Mr X enjoys the status of long-term resident under Directive 2003/109/EC, this Directive is relevant to the case and may trigger the application of the Charter. This example draws on Case C-571/10 Kamberaj
Vad är förhållandet mellan EU-bestämmelsen och den relevanta nationella bestämmelsen?
See the explanation of this situation in Section 2 Part III of the Tutorial, no. 1.
See the explanation of this situation in Section 2 Part III of the Tutorial, no. 2.
See the explanation of this situation in Section 2 Part III of the Tutorial, no. 8.
Den nationella bestämmelsen definierar ett begrepp eller en kategori i den relevanta EU-rättsakten, vars definition EU-lagstiftarna låter medlemsländerna utforma.
Se förklaringen i punkt 6 i avsnitt 2 i del III i handledningen.

SLUTSATS
Stadgan är tillämplig.
Det betyder dock inte att stadgan har kränkts i det här fallet. De flesta grundläggande rättigheter som skyddas av stadgan är inte absoluta. Det betyder att rättigheterna kan vara begränsade i enlighet med stadgans krav. I avsnitt 4–6 i del III i handledningen finns vägledning som kan hjälpa till att avgöra om det skett en kränkning eller inte.
Det är dock bara EU-domstolen som kan fastslå att en EU-rättsakt eller en bestämmelse i en rättsakt är oförenlig med stadgan. Domstolen kan göra en prövning efter en talan om ogiltigförklaring eller en begäran om förhandsavgörande om giltighet. Du kan läsa mer om de här typerna av domstolskontroll i avsnitt 4 i del I i handledningen.
Om du anser att en EU-rättsakt eller en bestämmelse i en rättsakt är oförenlig med stadgan ska du kontrollera datum för offentliggörande eller delgivning av rättsakten. Om det inte finns något sådant datum ska du kontrollera när den person som hävdar att en kränkning av en grundläggande rättighet har ägt rum fick kännedom om rättsakten.
Om det har gått över två månader har tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av rättsakten löpt ut. Rättsaktens giltighet kan prövas genom en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen.
Läs mer om rättslig och annan prövning av en påstådd kränkning i handledningen (avsnitt 4 och 5 i del I).
Om det har gått mindre än två månader går det fortfarande att väcka talan om ogiltigförklaring av rättsakten (artikel 263 i EUF-fördraget).
Kontrollera om övriga villkor (särskilt reglerna om talerätt) är uppfyllda. Läs mer i avsnitt 4 i del I i handledningen.
Om inte kan rättsaktens giltighet prövas genom en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen. Läs mer i avsnitt 4 i del I i handledningen.

SLUTSATS
Den påstådda kränkningen ägde rum innan det berörda medlemslandet omfattades av EU-rätten. Därför kan man varken tillämpa stadgan eller de grundläggande rättigheter som skyddas i EU-rätten. Kontrollera om ärendet kan prövas enligt nationell rätt eller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

SLUTSATS
Stadgan är sannolikt tillämplig.
Kom ihåg att checklistan är till för att ta reda på om stadgan är tillämplig i ett visst fall. Att stadgan är tillämplig betyder dock inte nödvändigtvis att det har skett en kränkning av stadgan. Du kan läsa om hur man fastställer om en kränkning ägt rum i avsnitt 4–6 i del III i handledningen.
Nationella domstolar är behöriga att erbjuda skydd om stadgan har kränkts på grund av en nationell bestämmelse. Du hittar information om vilken typ av skydd nationella domstolar kan tillhandahålla i avsnitt 7 i del III i handledningen.

SLUTSATS
Stadgan är sannolikt inte tillämplig i det här fallet.
Kom ihåg att checklistan bara tagits fram i informationssyfte och inte innehåller några bindande råd. EU-domstolens rättspraxis om stadgans tillämpningsområde kan också ändras.

SLUTSATS
Enligt artikel 288 i EUF-fördraget kan EU-institutionerna anta följande bindande rättsakter: förordningar, direktiv och beslut.
En annan typ av bindande rättsakt är rambeslut. Innan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 användes sådana rättsakter för lagstiftning om polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Rambesluten försvann i och med Lissabonfördraget, men några av dem gäller fortfarande. Det gäller t.ex. rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna och rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen.
Precis som direktiven innebär rambesluten att medlemsländerna måste nå ett visst resultat, men de behöver inte ange hur de ska gå till väga. Bestämmelserna kan dock inte ha direkt effekt (de kan inte åberopas för att åsidosätta nationella bestämmelser som strider mot dem).

SLUTSATS
Med ”relevant för ärendet” menas en EU-rättsakt som rör sakfrågan i ärendet. Alla omständigheter i ärendet ska beaktas. Läs det här exemplet innan du svarar:
Herr X är medborgare i ett land utanför EU. Han bor lagligen i EU-land Y sedan 2005. År 2016 avslogs hans ansökan om bostadsbidrag med motiveringen att de anslagna medlen till icke-EU-medborgare var slut. Det nationella lagstiftningen om bostadsbidrag i det här fallet innehåller olika kriterier för att bevilja bidrag beroende på den sökandes status. Kriteriet för medborgare från länder utanför EU är inte lika förmånliga som de som gäller för EU-medborgare.
Det finns ingen EU-rättsakt som specifikt rör beviljande av bostadsbidrag, men i artikel 11.1 i direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning föreskrivs följande: ”Varaktigt bosatta skall åtnjuta den behandling som en medlemsstats egna medborgare får i fråga om följande: d) Social trygghet, socialt bistånd och socialt skydd såsom dessa definierats i nationell lagstiftning.” Om herr X har status som varaktigt bosatt enligt direktiv 2003/109/EG är direktivet relevant för ärendet och kan innebära att stadgan ska tillämpas.

SLUTSATS
Om du inte vet om det finns rättsligt bindande EU-regler i ditt ärende kan du söka i EUR-Lex, den officiella databasen med EU-lagstiftning.
Vi rekommenderar att du söker i EU-lagstiftningen genom att välja ett område i rutan ”Ämnesområde”. Så här kommer du dit:
EUR--Lex → EU-rätten och tillhörande dokument → EU-lagstiftning → Sök i lagstiftningen.
Sedan skrollar du ner till rubriken ”Ämnesområde” och rutan med samma namn. Du hittar de olika områden som omfattas av EU-lagstiftningen om du trycker på plusknappen. När du har valt ämne(n) trycker du på ”Sök”.
När du får upp listan med rättsakter ska du bara välja bindande rättsakter (förordningar, direktiv och beslut) och alltid kontrollera om de gäller (då ser du ett ”grönt ljus” under titeln). I slutet av rättsakten ser du när den trädde i kraft. När det gäller direktiv ska du också kontrollera tidsfristen för att införliva direktivet i nationell lagstiftning (du hittar datumet i någon av de sista artiklarna).

SLUTSATS
1. Välj först den grundläggande rättighet som berörs i stadgan.
Titta på den lista med EU-rättsakter som den valda bestämmelsen är särskilt relevant för: är någon av dem relevant för ärendet?
Se relevant rättspraxis – finns det något mål som tar upp en liknande situation?
2. Sök sedan vidare i Curia, EU-domstolens officiella databas. Gå in på Curia och klicka på ”Sökning”. I sökformuläret ska du välja - under ”Pågående eller avslutade mål”: Avslutade mål
- under ”Domstol”: Domstolen
- under ”Hänvisningar till rättspraxis eller lagstiftning”/”Kategori”: Fördrag och sedan Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Välj sedan den artikel du är intresserad av.
Se relevant rättspraxis – finns det något mål som tar upp en liknande situation?
3. Som ett tredje steg kan du söka vidare i EUR-Lex, den officiella databasen med EU-lagstiftning. Använd den här sökvägen: EUR-Lex → EU-rätten och tillhörande dokument → EU-lagstiftning → Sök i EU-lagstiftningen → Ämnesområde → Ämnesområde.

SLUTSATS
Ärendet ska prövas på nationell nivå.

Rapportera ett tekniskt problem eller felaktigt innehåll, eller lämna synpunkter på sidan