HÖGSTA DOMSTOLENS
DOM Mål nr
meddelad i Stockholm den 15 juli 2021 T 4494-20
Dok.Id 208342
HÖGSTA DOMSTOLEN Postadress Telefon 08-561 666 00 Expeditionstid
Riddarhustorget 8 Box 2066
103 12 Stockholm
Telefax - 08:45–12:00
13:15–15:00 E-post: hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
PARTER
Klagande
Bilstudion Sverige AB, 556581-2343
Sättarevägen 3
434 37 Kungsbacka
Ombud: Advokat ME
Motpart
AF
Ombud: Advokat MG
SAKEN
Prisavdrag m.m.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Hovrätten för Västra Sveriges dom 2020-07-22 i mål T 3420-19
__________
HÖGSTA DOMSTOLEN T 4494-20 Sida 2
DOMSLUT
Högsta domstolen fastställer hovrättens domslut.
Bilstudion Sverige AB ska ersätta AF för rättegångskostnad i Högsta
domstolen med 25 635 kr avseende ombudsarvode och ränta enligt 6 §
räntelagen från dagen för Högsta domstolens dom.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Bilstudion Sverige AB har yrkat att Högsta domstolen ska avslå AFs talan.
Bolaget har vidare yrkat att Högsta domstolen ska befria bolaget från
skyldigheten att ersätta AF för rättegångskostnaderna i tingsrätten och
hovrätten samt förplikta AF att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader
där.
AF har motsatt sig ändring av hovrättens dom.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen.
DOMSKÄL
Bakgrund
1. AF köpte en begagnad bil av bolaget för 460 000 kr. En tid därefter fick
han uppgifter som tydde på att mätarställningen vid köpet inte var korrekt.
Han kontaktade bolaget och påtalade detta. De diskuterade ett återköp och
bolaget erbjöd sig att köpa tillbaka bilen för 350 000 kr. Av den handling som
skrevs i samband med att parterna kom överens om återköpet framgår inga
andra villkor än priset.
2. AF väckte efter återköpet talan mot bolaget och yrkade prisavdrag
alternativt skadestånd med 72 150 kr. Som grund för sin talan angav han att
bilen avvek från vad som avtalats om bilens mätarställning och alltså var
felaktig när han köpte den. Vid återköpet gjorde han en förlust på 110 000 kr
HÖGSTA DOMSTOLEN T 4494-20 Sida 3
(460 000–350 000 kr). Det yrkade beloppet utgör den förlusten med avdrag för
den nytta han har haft av bilen, beräknat enligt Konsumentverkets riktlinjer.
3. Bolaget har motsatt sig yrkandet. Enligt bolaget har återköpet inneburit
att parternas mellanhavanden rörande bilen har reglerats slutligt. Bolaget har
inte vitsordat att bilen var felaktig vid AFs köp och har inte heller godtagit
beräkningen av det yrkade beloppet. Däremot har bolaget godtagit det som AF
har uppgett om försäljning och återköp samt om oklarheterna avseende bilens
mätarställning, dock inte att bolaget skulle ha manipulerat mätarställningen.
4. Tingsrätten ogillade AFs talan. Hovrätten har bifallit talan.
Vad målet gäller
5. Frågan är främst om parternas mellanhavanden rörande bilen blev
slutligt reglerade i och med avtalet om återköp.
Rättsliga utgångspunkter
Konsumentköplagens tvingande karaktär
6. Konsumentköplagen gäller köp av lösa saker som en näringsidkare
säljer till en konsument (1 § konsumentköplagen). Avtalsvillkor som i
jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för köparen är utan
verkan mot denne, om inte annat anges i lagen (3 §). Den är alltså tvingande
till konsumentens förmån.
7. Konsumentköplagens tvingande karaktär gäller endast sådana
inskränkningar som konsumenten har godkänt på förhand. Lagen hindrar alltså
inte att konsumenten i ett konkret fall avstår från en befogenhet eller förmån
eller binder sig vid en längre gående skyldighet när befogenheten, förmånen
eller skyldigheten väl har aktualiserats, t.ex. vid förlikning av en tvist (jfr prop.
1989/90:89 s. 66).
HÖGSTA DOMSTOLEN T 4494-20 Sida 4
Fel i vara
8. Enligt 16 § första stycket ska en vara i fråga om art, mängd, kvalitet,
andra egenskaper och förpackning stämma överens med vad som följer av
avtalet. Den ska anses felaktig om den avviker från vad som föreskrivs i bland
annat första stycket (tredje stycket 1). Näringsidkaren är ansvarig för varans
beskaffenhet oavsett om han känt till eller borde ha känt till att varan saknade
de egenskaper som framgår av 16 §.
9. Om en vara är felaktig enligt 16 §, får köparen kräva avhjälpande,
omleverans, prisavdrag eller ersättning för att avhjälpa felet eller häva köpet.
Köparen får även kräva skadestånd och hålla inne betalningen (22–34 §§).
10. Beräkning av prisavdrag ska typiskt sett ske på samma sätt som enligt
köplagen (jfr Johnny Herre och Jan Ramberg, Konsumentköplagen, november
2019, Juno, avsnitt 8.8.2. Prisavdragets beräkning). Förhållandet mellan det
nedsatta och det avtalsenliga priset ska svara mot förhållandet mellan varans
värde i felaktigt och i avtalsenligt skick vid tidpunkten för avlämnandet (38 §
köplagen). Köparen har bevisbördan för de omständigheter som läggs till
grund för den rättsliga bedömningen att det finns en rätt till prisavdrag och för
de omständigheter som åberopas till stöd för avdragets storlek.
Tolkning av avtal
11. I en tvist om tolkningen av ett avtal ska domstolen som utgångspunkt
försöka klarlägga vad parterna gemensamt avsett med avtalet. Det går
emellertid inte alltid att fastställa en gemensam partsavsikt. När individuella
förhållanden inte kan fastställas eller ge ledning får tolkningen bygga på
objektiva grunder. Utgångspunkten är då avtalets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger
något besked alls, får ledning sökas i andra faktorer.
HÖGSTA DOMSTOLEN T 4494-20 Sida 5
12. Sådana andra faktorer kan vara avtalets systematik, bakgrunden till
avtalet (dess syfte), avtalsföremålets natur och ibland parternas ställning.
Ett avtalsvillkor kan också behöva tolkas i ljuset av dispositiv rätt. Det är i
allmänhet naturligt att utgå från att ett avtal ska fylla en förnuftig funktion och
utgöra en rimlig reglering av parternas intressen. (Se ”Partneravtalet” NJA
2015 s. 741 p. 9 och 10 och ”Det Andra Bolaget” NJA 2014 s. 960 p. 22 och
23.)
13. Om något resultat inte kan uppnås vid en prövning av nu nämnda
faktorer kan det finnas anledning att falla tillbaka på andra mera generella
tolkningsprinciper. Det kan exempelvis gälla den så kallade oklarhetsregeln,
som mycket förenklat kan beskrivas så att ett oklart avtalsvillkor ska tolkas till
nackdel för den part som har formulerat det. Oklarhetsregeln har beröringspunkter med principen om att det för vissa rättshandlingar och villkorstyper
kan ställas särskilda krav på tydlighet och klarhet. Det handlar framför allt
om villkor med särskilt ogynnsamma verkningar och villkor i konsumentrelationer. (Jfr Axel Adlercreutz och Lars Gorton, Avtalsrätt II, 6 uppl. 2010,
s. 110 f. och 116 f.)
14. Det finns även situationer när den avtalsrättsliga s.k. dolusregeln
kan aktualiseras. Den innebär att den part som måste ha insett att motparten
uppfattat avtalet på ett annat sätt än parten, kan bli bunden av motpartens
uppfattning (jfr t.ex. Jan Ramberg och Christina Ramberg, Allmän avtalsrätt,
11 uppl. 2019, s. 192 f.). Dolusregeln kommer till uttryck i bl.a. 6 § andra
stycket (jfr 4 § andra stycket) avtalslagen.
Återköp i konsumentförhållanden
15. Det finns ingen särskild reglering om återköp i konsumentköplagen
eller i konsumenträttslig lagstiftning i övrigt. Ett återköp får i stället betraktas
som ett nytt avtal, med ombytta roller. Återköpet måste dock ses i sitt
sammanhang och det kan vägas in i tolkningen av återköpsavtalet att detta
HÖGSTA DOMSTOLEN T 4494-20 Sida 6
har sin grund i ett konsumentförhållande. En näringsidkare och en konsument
kan efter att ett fel i en köpt vara har uppdagats komma överens om ett återköp
utan att konsumentköplagens tvingande karaktär hindrar det (se p. 7).
16. Återköp i konsumentförhållanden kan inte generellt uppfattas så att
rättigheterna enligt konsumentlagstiftningen avtalas bort. Rätten att göra
gällande påföljder enligt exempelvis konsumentköplagen får därför som
utgångspunkt anses kvarstå i förhållande till den ursprungliga säljaren även
efter ett återköp. Förhållandena i det enskilda fallet kan dock leda till bedömningen att parternas mellanhavanden med anledning av det bakomliggande
konsumentköpet har reglerats slutligt. Ger avtalets utformning inte någon
tydlig ledning får det betydelse vad parterna har velat åstadkomma genom
återköpsavtalet och vad som har diskuterats om påstådda fel i varan.
Bedömningen i detta fall
Bilen var felaktig vid köpet
17. Högsta domstolen instämmer i tingsrättens och hovrättens bedömning
att den mätarställning som angavs i köpeavtalet när bilen såldes till AF inte
var riktig och att det utgör ett fel enligt 16 § konsumentköplagen.
Hur ska återköpet bedömas?
18. Utgångspunkten är alltså att en konsument även efter ett återköp har
kvar sin rätt att göra gällande påföljder enligt konsumentköplagen (se p. 16).
Frågan är då om innehållet i det nu aktuella återköpsavtalet leder till att denna
utgångspunkt ska frångås.
19. I den handling som upprättades i samband med återköpet finns inga
villkor eller andra uppgifter som ger någon ledning vid tolkningen av avtalet
i det aktuella hänseendet. Det är ostridigt att parterna inte diskuterade om
återköpet skulle innebära en slutreglering.
HÖGSTA DOMSTOLEN T 4494-20 Sida 7
20. Bolaget har hävdat att det var en självklarhet att återköpet innebar en
slutlig reglering och att återköpet annars inte skulle ha kommit till stånd.
21. Den omständigheten att bilen såldes tillbaka till bolaget efter en
diskussion om fel talar i viss mån för att det var en slutlig reglering. Mot detta
talar dock att bolaget inte godtog att bilen var felaktig och att återköpspriset
enligt bolaget bestämdes på marknadsmässiga grunder. Att återköpspriset var
110 000 kr lägre än det AF betalat endast tio månader tidigare talar också mot
att återköpet innebar en slutreglering.
22. Bolaget har också gjort gällande att AF insåg att återköpet, enligt
bolagets uppfattning, innebar en slutlig reglering av parternas mellanhavanden. Bolaget har dock inte visat att AF insåg detta.
23. En ytterligare fråga är om det ska ges någon betydelse att AF vid
återköpet inte upplyste bolaget om att han tänkt driva frågan om felet med
mätarställningen vidare. Även om återköpet inte omfattas av konsumenträttsliga regler bör det beaktas att det hade sin grund i ett konsumentförhållande. Mot den bakgrunden och vid de förhållanden som gällde har det
inte kunnat krävas av AF att han vid återköpet klargjorde om han hade för
avsikt att vidta några åtgärder med anledning av det fel han påtalat. I stället får
bolaget i egenskap av näringsidkare bära risken för att det inte gjordes klart att
återköpet skulle ses som en slutlig reglering av parternas mellanhavanden.
24. Slutsatsen blir att återköpet inte innebar en slutreglering av parternas
mellanhavanden med anledning av felet på bilen. AF har alltså inte förlorat sin
rätt att göra gällande påföljder enligt konsumentköplagen.
Prisavdragets storlek
25. AF har vid denna bedömning rätt till prisavdrag som svarar mot felet.
Högsta domstolen delar hovrättens bedömning i fråga om storleken på
avdraget. Det innebär att hovrättens domslut ska fastställas.
HÖGSTA DOMSTOLEN T 4494-20 Sida 8
Rättegångskostnad
26. Vid denna utgång ska bolaget ersätta AF för hans rättegångskostnad i
Högsta domstolen. Det yrkade beloppet är skäligt.
__________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund,
Sten Andersson, Stefan Reimer och Cecilia Renfors (referent)
Föredragande har varit justitiesekreteraren Malin Broman Lindfors