Annat material

  • Direktivartiklar
    Unfair Contract Terms Directive, Article 3
  • Huvudanmärkning

    Beslut 2020-06-29; 2020-09740

    Allmänna reklamationsnämnden (ARN)


    A standard term giving the trader the right to keep the whole payment for a service that has been cancelled because of a pandemic (force majeure) is to be regarded as unfair. The term in question was found to be formulated in a way that put the whole risk in case of a force majeure incident on the consumer, while at the same time the trader did not provide any benefits in exchange so that this risk would somehow be balanced.

    This is a guiding decision of the ARN, meaning that it will affect its future decisions. Since many of the disputes in Sweden end up at the ARN, which is a public authority acting as an alternative dispute resolution mechanism, its guiding decisions affect the application of the consumer legislation.

  • Allmän anmärkning
  • Hela texten

    Fråga om avbokning av ett s.k. studentflak på grund av beslut från Transportstyrelsen

    att inte tillåta studentflak i syfte att begränsa smittspridningen av det s.k. coronaviruset.

    Även fråga om ett avtalsvillkor, som ger bolaget rätt att behålla hela den erlagda

    betalningen för studentflaket när flakfärden ställts in på grund av omständigheter

    utanför bolagets kontroll (force majeure), är att anse som oskäligt.

    Beslut 2020-06-29; 2020-09740

    IA begärde återbetalning med 23 990 kr.

    I sin anmälan till nämnden uppgav IA följande. Den 4 november 2019 beställde hon på

    internet ett s.k. studentflak till studentexamen den 12 juni 2020. Hon fick betala 23 990 kr för

    det. Företaget vill inte betala tillbaka mer än en tredjedel av den summan trots att det är

    företaget som valt att inte köra flaket och därför inte levererat tjänsten. Hon anser att hon bör

    få tillbaka hela beloppet. Hon meddelade företaget den 11 maj 2020 att hon ångrade avtalet.

    Hon har inte accepterat att bara få en tredjedel utan har krävt att få tillbaka hela beloppet 23

    990 kr.

    Bolaget motsatte sig kravet.

    I sitt svar till nämnden uppgav bolaget följande. I det bokningsavtal som IA godkänt anges

    följande: ”Skulle flakfärden behöva ställas in av orsaker som vi på bolaget inte kan påverka så

    har vi rätt att inte ge er kompensation för detta. Det kan t.ex. vara problem i trafiken, polisen

    väljer att stoppa flakfärden, högtalarna lägger av för att ni har rört något, ni följer inte våra

    regler eller något annat orsakat av tredje part. Vid avbokning efter 1 april har bolaget rätt till

    100 % av orderbeloppet.” IA har även bokat ett högtalarpaket. Det är en separat tjänst. Den

    tjänsten kan bolaget fortfarande leverera. Högtalarpaketet kostar 6 995 kr och studentflaket

    kostar 16 995 kr. Bolaget har återbetalat 7 997 kr till IA. Efter att bolaget meddelat IA att det

    återbetalar en tredjedel av totalsumman till henne skickade hon över uppgift om till vilket

    konto återbetalningen skulle göras. Detta uppfattade företaget som en accept på

    återbetalningen och beloppet.

    Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

    Har IA accepterat att bara få tillbaka en tredjedel av 23 990 kr?

    Bolaget har påstått att IA:s meddelande till företaget om till vilket kontonummer som

    beloppet 7 997 kr skulle betalas innebar att hon godkänt beloppet och alltså accepterat att bara

    få en tredjedel. I ärendet har det meddelandet getts in till nämnden. Av meddelandet framgår

    att IA håller fast vid att hon vill få tillbaka 23 990 kr. Det är därför klarlagt att hon genom det

    meddelandet inte accepterat att få endast en tredjedel.

    Vem har avbokat ordern?

    I ärendet finns ingivet ett meddelande som bolaget skickat till bl.a. IA. I meddelandet anger

    bolaget att det inte blir någon studentflakstjänst på grund av beslut från Transportstyrelsen

    efter råd från Folkhälsomyndigheten i syfte att begränsa smittspridningen av coronaviruset. I

    2020-09740

    2020-06-29

    020

    ärendet är därför klarlagt att det inte skett någon avbokning från IA:s sida utan att beslutet att

    ställa in bolagets prestation kommit från bolaget. Vad som i bolagets villkor sägs om

    avbokning ska alltså inte tillämpas i det aktuella fallet.

    Grundläggande avtalsrättsliga regler

    Bolaget har i avtalet med IA utfäst att tillhandahålla en tjänst i form av ett s.k. studentflak.

    Konsumenttjänstlagen är inte direkt tillämplig på den typen av tjänst men kan enligt

    nämndens praxis i vart fall delvis tillämpas analogt. Av betydelse blir också vad allmänna

    avtalsrättsliga regler innebär.

    En grundläggande princip inom avtalsrätten är att avtal ska hållas. Den som har sålt en vara

    eller en tjänst och som sedan inte levererar den har normalt inte rätt till betalning. Högsta

    domstolen har i rättsfallet NJA 2008 s. 642 framhållit att det är en grundläggande

    avtalsrättslig princip att den som inte erhåller en avtalad prestation inte heller är skyldig att

    betala för den.

    Utifrån dessa allmänna regler skulle alltså bolaget vara skyldigt att till IA återbetala vad hon

    har betalat för studentflaket.

    Begränsning av återbetalningsskyldigheten genom avtalsvillkor

    Det är dock inte uteslutet att en näringsidkare genom villkor i avtalet med konsumenten kan

    begränsa sin skyldighet att göra återbetalning i den mån som sådana begränsningar inte

    kommer i konflikt med tvingande lagstiftning (jfr prop. 2013/14:15 s. 53). Det ankommer i så

    fall på näringsidkaren att visa att det finns sådana avtalsvillkor. Bolaget har i ärendet åberopat

    att företagets villkor innehåller en sådan begränsning. I ärendet har framgått att den

    informationen funnits på den hemsida där köpet av tjänsten gjorts av IA och att den intagit en

    så framträdande plats på den sidan att den måste anses ha kommit till hennes kännedom innan

    hon gjorde beställningen. Villkoret måste därför anses utgöra en del av avtalet mellan IA och

    bolaget.

    Även om innehållet i de av bolaget åberopade villkoren är delvis svårtolkat får det enligt

    nämndens uppfattning anses att villkoren är tillämpliga på orsakerna till att studentflaksfärden

    inte kunnat genomföras. Nämnden anser därför att villkoret bör anses innebära att företaget

    inte är skyldigt att betala ”kompensation”. Med uttrycket ”kompensation” måste enligt

    nämndens uppfattning förstås både prisavdrag (inklusive full återbetalning) och skadestånd.

    Nämnden anser därför att IA enligt avtalsvillkoren inte är berättigad att återfå något av det

    belopp som hon betalat för studentflaket.

    Finns det skäl att jämka avtalsvillkoren eller att lämna dessa utan avseende?

    Det återstår dock för nämnden att pröva om avtalsvillkoren skulle kunna jämkas eller lämnas

    utan avseende med stöd av någon avtalsrättslig bestämmelse. I blickpunkten kommer då

    bestämmelserna i 36 § avtalslagen. Av dessa framgår att ett villkor i ett avtal kan jämkas eller

    lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll,

    omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna

    i övrigt. Vid prövningen av detta ska särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i

    egenskap av konsument eller annars intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

    De berörda avtalsvillkoren utgör standardvillkor som ensidigt utformats av bolaget. Nämnden

    konstaterar att avtalsvillkoren innebär att hela risken för att studentflaket måste ställas in på

    grund av omständigheter utanför bolagets kontroll läggs på konsumenten. Om flakfärden

    måste ställas in ska konsumenten enligt villkoren inte bara täcka bolagets kostnader för

    flakfärden utan även företagets vinst på tjänsten. Den risk som härigenom läggs på IA är

    beloppsmässigt betydande. I ärendet har inte framkommit att den riskpåläggningen balanseras

    av någon annan fördel för IA. Överflyttningen av risken på konsumenten avser inte bara

    skador som drabbar konsumenten till följd av den inställda flakfärden utan även

    konsumentens rätt till återbetalning av priset för studentflaket. Vidare konstaterar nämnden att

    bolaget bedriver en näringsverksamhet som syftar till vinst. I en sådan verksamhet är alltid

    involverat vissa affärsrisker. Mot nu angiven bakgrund anser nämnden – som därvid tar

    särskild hänsyn till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument intar en

    underlägsen ställning i avtalsförhållandet – att de berörda avtalsvillkoren i vart fall såvitt

    gäller återbetalningsskyldigheten framstår som oskäliga gentemot IA och ska lämnas utan

    avseende i det aktuella fallet.

    Sammanfattande slutsats m.m.

    Eftersom avtalsvillkoren som lastar över risken för inställd flakfärd på IA ska lämnas utan

    avseende med stöd av 36 § avtalslagen såvitt gäller skyldigheten att återbetala priset för

    flakfärden, gäller i stället huvudregeln att en köpare inte är skyldig att betala för en utebliven

    prestation. Frågan är då om det ska avse bara priset för studentflaket (16 995 kr) eller både det

    och priset för ljudanläggningen (totalt 23 990 kr). Av det bokningsavtal som ingetts i ärendet

    framgår att ljudanläggningen skulle vara monterad och klar på flaket när detta anlände. Det

    framgår alltså tydligt att ljudanläggningen var avsedd att användas på studentflaket. Nämnden

    anser därför att ljudanläggningen och studentflaket hör ihop på sådant sätt att IA är berättigad

    att få tillbaka priset för både ljudanläggningen och studentflaket. Bolaget ska därför

    rekommenderas att återbetala 23 990 kr till henne. Om bolaget redan har betalat 7 997 kr till

    henne ska företaget vid återbetalningen få göra avdrag för det beloppet.