Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Småmål - Estland


HITTA BEHÖRIGA DOMSTOLAR/MYNDIGHETER

Med sökverktyget nedan kan du hitta de domstolar eller myndigheter som har behörighet – en roll – för ett visst europeiskt instrument. Vi har gjort allt vi kan för att se till att sökresultaten är korrekta, men i några få fall har det inte gått att fastställa vem som är behörig.

Estland

EU:s gränsöverskridande förfaranden – Småmålsförfarande


Artikel 25.1 a – Behöriga domstolar

Artikel 25.1 b – Kommunikationsmedel

Artikel 25.1 c – Myndigheter eller organisationer som har befogenhet att lämna praktisk hjälp

Artikel 25.1 d – Medel för elektronisk delgivning och kommunikation samt medel för godtagande av detta

Artikel 25.1 e – Personer eller yrkesgrupper med rättslig skyldighet att godta delgivning av handlingar eller andra former av skriftlig kommunikation med elektroniska medel

Artikel 25.1 f – Domstolsavgifter och godtagna betalningssätt

Artikel 25.1 g – Möjligheter till överklagande och vid vilken domstol detta kan inlämnas

Artikel 25.1 h – Förnyad prövning och vilka domstolar som är behöriga att göra en sådan förnyad prövning

Artikel 25.1 i – Språk som godtas

Artikel 25.1 j – Myndigheter med befogenhet vad gäller verkställighet

Artikel 25.1 a – Behöriga domstolar

I Estland meddelas dom i ett europeiskt småmålsförfarande av en distriktsdomstol med relevant behörighet.

Artikel 25.1 b – Kommunikationsmedel

I Estland är de kommunikationsmedel som tillåts i ett europeiskt småmålsförfarande och som domstolarna kan använda enligt artikel 4.1 i förordningen personlig leverans, post, fax och elektroniska överföringskanaler. När handlingar översänds måste de formatkrav som anges i artiklarna 334–336 i civilprocesslagen iakttas.

I enlighet med dessa bestämmelser måste ansökningar till domstolen vara tydligt läsbara, maskinskrivna och i A4-format. Detta gäller handlingar som undertecknats för hand. I enlighet med lagen ska deltagare i förfaranden om möjligt även tillhandahålla domstolen elektroniska kopior av skriftliga inlagor. Det räcker att skicka ett enkelt e-postmeddelande. Man behöver inte skriva under det digitalt eller autentisera det på något annat sätt, vilket förenklar domstolens handläggning.

Om handlingar inges via fax eller e-post till relevant adress, eller i en annan form som kan omvandlas till skriven text, måste den skriftliga handlingens original lämnas in till domstolen utan dröjsmål, eller senast när målet prövas i domstol eller under den period som avsatts för ingivandet av handlingar under det skriftliga förfarandet. I så fall anses fristen för att inge en skriftlig ansökan eller ett överklagande ha uppfyllts.

Ansökningar och andra handlingar som måste inges i skriftlig form får även inges till domstolen i elektronisk form, förutsatt att domstolen kan skriva ut och göra kopior av handlingarna. I så fall måste handlingarna vara försedda med sökandens elektroniska signatur eller ha översänts på något annat säkert sätt som gör att avsändaren kan identifieras. En elektronisk handling anses ha ingetts till en domstol så snart den har registrerats i domstolens databas för inkommande handlingar. Närmare bestämmelser för ingivande av elektroniska handlingar till domstolen och formatkraven för handlingar anges i en förordning som utfärdas av justitieministeriet.

Domstolen kan godta en ansökan eller en inlaga som en deltagare i förfarandet skickar med e-post även om den inte är undertecknad för hand eller försedd med en digital signatur, förutsatt att domstolen känner till identiteten på avsändaren eller den sända handlingen, särskilt när handlingar försedda med en digital signatur tidigare har sänts till domstolen från samma e-postadress i samma mål av samma part eller om domstolen har beslutat att ansökningar eller andra handlingar även får inges i denna form.

Ingivande av en ansökan via det informationssystem som skapats för detta ändamål (informationssystemet e-File för information om förfaranden), som finns att tillgå på Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.e-toimik.ee/, räknas också som ett elektroniskt ingivande. Om en ansökan inges via informationssystemet e-File behöver ansökan inte skickas till domstolen med e-post.

I ett europeiskt småmålsförfarande får domstolen kringgå bestämmelserna i lagen om delgivning av inlagor och formatet på handlingar som inges av deltagare i förfarandet, förutom när en svarande delges en stämningsansökan.

Artikel 25.1 c – Myndigheter eller organisationer som har befogenhet att lämna praktisk hjälp

Domstolens registerenhet kan ge praktisk hjälp beträffande det europeiska småmålsförfarandet. Relevanta kontaktuppgifter finns i led a.

Artikel 25.1 d – Medel för elektronisk delgivning och kommunikation samt medel för godtagande av detta

De medel för elektronisk delgivning och kommunikation som är tekniskt tillgängliga och tillåtna i estniska domstolar är informationssystemet e-File med information om förfaranden (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.e-toimik.ee/), och delgivning av handlingar via e-post eller fax.

Om en domstol delger en inlaga via e-File skickar domstolen, till den e-postadress eller telefonnummer som anmälts till domstolen, ett meddelande till mottagaren om att handlingen finns tillgänglig i systemet (artikel 3111.1 i civilprocesslagen). Domstolen får även skicka ett sådant meddelande till ett telefonnummer eller en e-postadress som den hittat på internet, på en förmodad användares användarsida i ett virtuellt socialt nätverk eller på en sida tillhörande någon annan virtuell kommunikationsplats som användaren kan förmodas använda, enligt den information som gjorts tillgänglig på internet eller om, när den sänds, sådan information kan förmodas nå adressaten. Om det går gör domstolen meddelandet tillgängligt på den förmodade användarens användarsida i ett virtuellt socialt nätverk eller på en sida tillhörande någon annan virtuell kommunikationsplats på ett sådant sätt att meddelandet inte kan ses av någon annan person än adressaten. En inlaga anses delgiven när mottagaren öppnar den i informationssystemet eller bekräftar mottagandet i informationssystemet utan att öppna handlingen och också om samma sak görs av en annan person som adressaten har gett tillåtelse att se handlingarna i informationssystemet. Informationssystemet registrerar automatiskt delgivningen av handlingen.

Om en mottagare inte kan förväntas kunna använda det informationssystem som används för delgivning av inlagor eller om delgivning via informationssystemet är tekniskt omöjligt, kan domstolen även delge mottagaren inlagorna elektroniskt via e-post eller fax. I så fall anses en inlaga ha delgetts mottagaren när mottagaren bekräftar mottagandet av inlagan skriftligen, via fax eller elektroniskt. Bekräftelsen ska ange vilket datum handlingen mottogs och ha undertecknats av mottagaren eller av dennes ombud. En elektronisk bekräftelse ska vara försedd med avsändarens digitala signatur eller översändas på något annat säkert sätt som gör det möjligt att identifiera avsändaren och fastställa när handlingen sändes, om inte domstolen saknar anledning att betvivla att bekräftelsen utan digital signatur har skickats av mottagaren eller av dennes ombud. En elektronisk bekräftelse får skickas till domstolen via e-post om domstolen känner till mottagarens e-postadress och det kan antas att obehöriga personer inte har tillgång till denna samt om domstolen redan har översänt handlingar till den e-postadressen under prövningen av samma mål eller om parten i målet har lämnat sin e-postadress till domstolen vid ett annat tillfälle.

Förhandsgodkännande av användningen av elektronisk delgivning av handlingar kan beviljas via informationssystemet e-File, via e-post eller via fax. Ett sådant samtycke kan lämnas till domstolen via en ansökan om ett europeiskt småmålsförfarande eller genom ett svar på en sådan ansökan.

Artikel 25.1 e – Personer eller yrkesgrupper med rättslig skyldighet att godta delgivning av handlingar eller andra former av skriftlig kommunikation med elektroniska medel

Inlagor får som huvudregel endast delges advokater, notarier, exekutionstjänstemän, konkursförvaltare och statliga eller lokala myndigheter elektroniskt, via informationssystemet e-File. Delgivning av handlingar på annat sätt är endast tillåten om det finns goda skäl för detta. För andra personer finns inga lagstadgade skyldigheter beträffande hur handlingar ska delges.

Artikel 25.1 f – Domstolsavgifter och godtagna betalningssätt

En statlig avgift tas ut för att inge en ansökan om ett europeiskt småmålsförfarande till en distriktsdomstol. Storleken på avgiften avgörs av tvistemålets värde, som i sin tur avgörs av det belopp som fordran är på. Vid beräkningen av ett tvistemåls värde läggs beloppet i huvudfordran till beloppen i eventuella accessoriska fordringar. Vid en ansökan om ett europeiskt småmålsförfarande för att återvinna dröjsmålsränta på fordringar som inte förfallit, måste ett belopp motsvarande ett års dröjsmålsränta också läggas till beloppet. Storleken på den statliga avgiften fastställs på grundval av det slutligt mottagna beloppet (kostnaden för tvistemålet) och i enlighet med tabellen i artikel 59.1 i Länken öppnas i ett nytt fönsterbilaga 1 Länken öppnas i ett nytt fönstertill lagen om statliga avgifter.

En säkerhet måste ställas för att inge en ansökan om omprövning av en dom (en ansökan om att upphäva en tredskodom). Säkerheten utgörs av det belopp som motsvarar den statliga avgiften för hela det belopp som målet rör. Den statliga avgiften får inte vara lägre än 100 euro och inte högre än 1 500 euro.

Samma statliga avgift måste betalas för att inge ett överklagande som den avgift som betalades för att inge den ursprungliga ansökan om ett europeiskt småmålsförfarande till distriktsdomstolen, med beaktande av överklagandets omfattning.

En säkerhet måste även ställas för att inge en kassationstalan och en ansökan om omprövning. Beräkningen av säkerheten grundas på det belopp som fordran avser, varav en procent är kostnaden för tvistemålet. Den statliga avgiften får inte vara lägre än 100 euro och inte högre än 3 000 euro.

En statlig avgift på 50 euro måste betalas till en regional domstol eller till Högsta domstolen för att inge ett överklagande.

Den statliga avgiften kan betalas till något av finansministeriets bankkonton via banköverföring: SEB Pank – kontonummer EE571010220229377229 (Swift: EEUHEE2X), Swedbank – kontonummer EE062200221059223099 (Swift: HABAEE2X), Danske Bank – kontonummer EE513300333522160001 (Swift: FOREEE2X), Nordea Bank – kontonummer EE221700017003510302 (Swift: NDEAEE2X).

I alla mål måste den statliga avgiften betalas innan ansökan inges. Ett dokument som styrker att betalningen av den statliga avgiften har gjorts eller information som gör det möjligt för domstolen att kontrollera att den statliga avgiften har betalats (exempelvis det datum betalningen gjordes, beloppet, vem som betalade avgiften etc.), ska översändas till domstolen tillsammans med ansökan.

Artikel 25.1 g – Möjligheter till överklagande och vid vilken domstol detta kan inlämnas

Ett överklagande får inges mot en dom i ett europeiskt småmålsförfarande om prövningstillstånd har beviljats i distriktsdomstolens dom. I regel beviljar distriktsdomstolen prövningstillstånd om den anser att ett avgörande av en appellationsdomstol behövs för att inhämta ett yttrande från en regional domstol i en rättsfråga. Om distriktsdomstolens dom inte inbegriper prövningstillstånd kan ett överklagande ändå inges till en regional domstol, men den regionala domstolen prövar i så fall endast överklagandet om det är uppenbart att distriktsdomstolen, när den meddelade sin dom, felaktigt tillämpade den materiella rätten, på ett väsentligt sätt bröt mot processrätten eller gjorde en felaktig bedömning av bevisning, och om detta på ett avgörande sätt påverkade avgörandet.

Överklaganden ska inges till den regionala domstol inom vars domkrets den distriktsdomstol som meddelade dom i det europeiska småmålsförfarandet är belägen.

Ett överklagande får inges inom 30 dagar från det att klaganden delgetts domen, men inte senare än fem månader från det att domen i första instans offentliggjordes. Om distriktsdomstolens dom meddelades utan den del som redogör för och motiverar domen och om en part i förfarandet har begärt att en sådan del ska läggas till domen, börjar fristen för att inge ett överklagande om från och med tidpunkten för delgivningen av den fullständiga domen. Ett överklagande får inte inges om båda parterna har avsagt sig sin rätt att inge ett överklagande i en ansökan som ingetts till domstolen.

En kassationstalan får väckas vid Högsta domstolen mot en dom som meddelats i andra instans (kapitel 66 i civilprocesslagen). En part i förfarandet får väcka en kassationstalan vid Högsta domstolen om en regional domstol har gjort sig skyldig till betydande formfel eller felaktig rättstillämpning.

En kassationstalan får väckas inom 30 dagar från det att en part delgetts domen, men inte senare än fem månader från det att den regionala domstolens dom offentliggjordes. En kassationstalan får inte väckas om båda parterna har avsagt sig sin rätt att inge ett överklagande i en ansökan som ingetts till domstolen.

I undantagsfall, om en part i förfarandet så önskar och om ny bevisning har dykt upp, kan en ansökan om resning inges till Högsta domstolen mot en dom som har vunnit laga kraft, enligt förfarandet i kapitel 68 i civilprocesslagen. En ansökan om resning kan inges inom två månader från det att parten fick kännedom om att skäl för resning förelåg. Om en rättegångspart inte närvarade vid rättegången kan en ansökan om resning inges inom två månader från det att domen delgavs parten, eller om parten saknar rättshandlingsförmåga i tvistemål, från det att partens juridiska ombud delgavs. För detta ändamål beaktas inte delgivning genom offentlig kungörelse. En resningsansökan får inte inges om det har gått mer än fem år sedan den dom som resningen avser vann laga kraft. En resningsansökan får inte inges grundat på att parten inte närvarade vid eller företräddes i rättegången eller i det fall som anges artikel 702.2.8 i civilprocesslagen om det har gått tio år sedan domstolsavgörandet vann laga kraft.

Artikel 25.1 h – Förnyad prövning och vilka domstolar som är behöriga att göra en sådan förnyad prövning

Förfarandet för att ansöka om en förnyad domstolsprövning motsvarar förfarandet för att upphäva en tredskodom (artikel 415 i civilprocesslagen). En ansökan om förnyad prövning måste inges till den domstol som meddelade dom i det ärende som berörs av ansökan om ett europeiskt småmålsförfarande. En skriftlig ansökan måste inges, och denna ska innehålla en hänvisning till den dom beträffande vilken det begärs förnyad prövning och omständigheter och skäl till varför domen bör omprövas. Efter det delger domstolen motparten ansökan, och fastställer en tidsfrist för att inkomma med en svarsinlaga. Domstolen har rätt att hålla en förhandling för att fatta beslut om den ansökan som ingetts. Domstolen meddelar ett skriftligt beslut beträffande ansökan. Om ansökan beviljas fortsätter det europeiska småmålsförfarandet från samma ställe som före beslutet. Beslut om att avslå ansökningar om förnyad prövning kan överklagas till en regional domstol. En regional domstols avgörande av ett överklagande kan endast överklagas till Högsta domstolen om den regionala domstolen ogillade överklagandet.

Artikel 25.1 i – Språk som godtas

Enligt artikel 21a.1 i förordningen är de språk som godtas estniska och engelska.

Artikel 25.1 j – Myndigheter med befogenhet vad gäller verkställighet

Domar i europeiska småmålsförfaranden i Estland verkställs av oberoende exekutionstjänstemän. En ansökan om att inleda verkställighetsförfarandet ska inges till exekutionstjänstemannen på den ort där gäldenären är varaktigt bosatt eller har hemvist eller där tillgångarna finns. En förteckning över exekutionstjänstmän finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterwebbplatsen tillhörande den estniska kammaren för exekutionstjänstemän och konkursförvaltare.

Om ett överklagande inges mot en dom i ett europeiskt småmålsförfarande tillämpas de åtgärder som anges i artikel 23 i förordningen av den regionala domstol som överklagandet har ingetts till. Vid en ansökan om förnyad prövning ska ansökan om vilka åtgärder som ska vidtas inges till den domstol som fattar beslut om ansökan om förnyad prövning.

Om inget överklagande har ingetts än tillämpas åtgärderna i artikel 23 i förordningen av den domstol som meddelade dom i målet. Den domstol som är behörig att tillämpa de åtgärder som anges i artikel 23 c i förordningen är den distriktsdomstol i vars domkrets verkställighetsförfarandet genomförs eller skulle ha genomförts. Länken öppnas i ett nytt fönsterI de fall som anges i artikel 46 i lagen om verkställighetsförfarandet får ett beslut om att förklara verkställighetsförfarandet vilande fattas av den exekutionstjänsteman som genomför verkställighetsförfarandet samt av domstolen.


Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 03/12/2018